Historien om Frö-Lars

Kommande generationer, som vi inte vet något om, tänker vi på när det gäller klimatfrågan; vad kommer de att tänka och säga om oss som lever idag?

Många av oss känner oss kluvna inför tanken på tidigare generationer. Den respekt och vördnad för förfäder och förmödrar som finns i andra kulturer är ganska blygsam i det svenska sammanhanget.

Men snart är vi också där, vi som lever nu kommer framöver att vara en del av en tidigare generation. En gång ska du vara en av dem som levat för längesen, skrev författaren och nobelpristagaren Pär Lagerkvist.

Det här skriver jag inte för att du ska bli dyster utan för att du ska tänka efter och förhoppningsvis känna tacksamhet. Vad har tidigare generationer betytt för oss som lever idag? Borde inte vi, i likhet med en del andra folk och kulturer, intressera oss mer för de som har gått här före oss? Borde inte vi alla intressera oss mera för historia för att bättre kunna förstå varför det är om det är?

Jag kan förstås höra alla invändningar som handlar om att det gäller att fånga dagen och att se framåt. Och frågorna om alla dessa olevande utan uppkoppling och smarta telefoner – har de verkligen något att tillföra?

Nu vill jag berätta om Frö-Lars. Han hette Olsson i efternamn och kom så småningom att försörja sig genom att sälja fröer och växter som han odlade. Jag är inte släkt med honom men vi hör ändå ihop på något vis.

Han levde 1837-1919 och bodde under sitt vuxna liv i en liten stuga i skogen i Hassela socken i Hälsingland. Stugan finns inte kvar men där stugan stod kan man fortfarande se att Lars visste vad terassodlingar var för något. Han visste hur man skulle använda en liten yta för att få så mycket som möjligt att växa.

Om Lars Olsson gått till historien så är det inte för att han odlade växter utan för att han (tillsammans med Karin Tiger från Kölsjön) är den första i Hälsingland som mottog det baptistiska dopet.

Dopförrättningen hölls dock inte i Hälsingland utan i Sundsvall. Det var den 22 juni 1856 och vi som lever nu kan knappast föreställa oss hur det var att leva då. Resan från Hassela till Sundsvall tog en halv evighet, telefonsamtal var inte att tänka på och dessutom hände detta på konventikelplakatets tid. Det var reglerat i lag vem och vilka som hade rätt att predika och förvalta nådemedlen.

Samma sommar bildades den första baptistförsamlingen i Gävleborgs län. Sionförsamlingen i Lindsjön fick kämpa med både det ena och det andra, inte minst det faktum att så många utvandrade till Amerika. Lars blev så småningom församlingens föreståndare. På kyrkogården i Hassela står den väldiga minnesstenen med texten – Baptistpionjären Lars Olsson 1919, Hälsinglands baptistungdom reste stenen 1939. En vacker dag ska jag ta stålborsten med mig och ta bort mossan.

Lars bildade ungdoms- och musikförening i kapellet. I de föreningarna var Einaroch Ewelina medlemmar. De gifte sig så småningom och en av deras döttrar var min svärmor.

Vi hör ihop med tidigare och kommande generationer.

OLLE ALKHOLM
sandaren@sandaren.se