Hungriga? Det blir mat senare. Kom in, kom in. Så roligt att ni är här.

Efter en bilresa en mörk oktoberkväll kommer Magnus Stenberg fram till ett gult hus. När han åker därifrån dagen därpå är han omtumlad. Och lycklig.

Vi är ute på en slags omvänd Bildastudie-
resa. Inte till det heliga landet och Bildas studiecenter i Jerusalem, utan därifrån, för att ge några personer i centrets lokala rådgivande kommitté möjlighet att lära sig mer om Sverige och det sammanhang så många resegrupper kommer från. Vi har besökt kyrkor, kontor, studiegrupper och replokaler. Nu är vi här.

Redan i hallen möter oss den tunga rökelsedoften. Kvällsmässan har redan börjat, förklarar Michael, men vi är välkomna in. Hungriga? Det blir mat senare. Kom in, kom in. Så roligt att ni är här!

Här, i vad som kanske kan beskrivas som ett koptiskt retreatcenter, pågår vad jag tror kan jämföras med en församlingshelg, även om folk kommer från hela landet. Jag söker parallella bilder för att förstå. Man firar mässa. Flera och långa! Äter tillsammans. Sover över i våningssängar. Sjunger, pratar och delar glädjen över att mötas. Och bekymren. Många bekymmer. Nästan alla kommer från Mellanöstern, främst Egypten och Syrien, men också från Etiopien och Eritrea, och har flytt från krig och förföljelse. Några kom helt nyligen, andra för flera år sedan. Oron för släktingar därhemma vävs samman med kampen här, för uppehållstillstånd, för att få pengarna att räcka, lära sig språket, skapa ro och trygghet för barnen.

Gästerna från Jerusalem, en grekisk-ortodox, en katolik och en armenier, är hänförda och omskakade. Här möter de ett litet Mellanöstern, människor från olika länder, olika kulturer och traditioner, som inte bara möts i gudstjänst och prat, utan också sover över tillsammans!

En av dem håller ett vackert improviserat tal. Om de svåra umbäranden som fört människor hit. Om generositeten hos Sverige som tar emot dem. Om den kristna kyrkan som finns där människor kommer samman för att be och sjunga tillsammans.

I bilen på lördag förmiddag, efter morgonmässa (två timmar) och sedan frukost, är vi omtumlade. Mina gäster efter att ha mött en del av sitt, men ett annat, väldigt annorlunda Mellanöstern, här, i ett gult trähus långt uppe i det mörka nord. Jag själv för att ha mött ett annat Sverige, där jag är gästen som behöver hjälp med språk och förklaringar. Vi kom från olika håll. Vi var lika välkomna.

Vi är lyckliga.