Jag är övertygad om att vi behöver mogna människor

Jag älskar min mamma. Hon är en skön människa. Hon har inga fördomar. Så vitt jag kan minnas från de drygt 50 år som jag lyssnat till henne har hon i alla fall inte uttalat någon.  Det där med fördomsfrihet kan låta lite banalt. Men det är det inte alls.  Visst, vi kanske behöver lite fördomar när vi är unga. Världen är obegriplig och vi behöver sorteringsinstrument för att hålla på reda allt och alla. Men sen bär vi oftast vidare på bilder om vilka människor är, kopplade till hudfärg, kön, ålder, yrke eller utbildning. Men egentligen är vi ju alla unika människor. Det finns djup som ingen anar och social status, yrkesroller eller ålder säger egentligen ingenting om vem vi är innerst inne.

Det var någon som sa att när man blir gammal har man ett val. Man kan bli vis eller bitter. Jag tycker ibland att äldre människor stänger in sig med varandra och tar avstånd från världen. Det är tråkigt. Det är enkelt att sitta där med kompisarna i pensionärsgruppen eller vid boulebanan och odla fördomar. Ungdomen är si eller så, datorer är konstiga och förr var det allt bättre. Vilket slöseri med erfarenhet.

Jag är övertygad om att vi behöver mogna människor i vårt samhälle. Tänk att få fundera över livet och bli tagen på allvar av någon som är mer erfaren än jag själv. Någon som redan har gjort de där misstagen jag just är på väg att göra. Äldre visa människor. Dom behövs, annars kommer vår kultur att dö ut av förflackning.

Så har det varit i alla gamla kulturer. De äldre har stått för livsvisdomen och kunskapen. Hur ska man odla? Var finns de goda möjligheterna till jakt? Vad gör man när någon blir sjuk? De äldre har också varit bärare av tradition och historia.

Vi behöver i dag visa äldre människor som vågar ta klivet ur sina pensionärsghetton. Som tar sig tid. Som vill dela sin erfarenhet rakt in i den värld som vi lever i idag.  

Det är då jag tänker på min mamma.  Förra helgen var vi på Billingsudde utanför Arvika och firade hennes 95-årsdag i två heldagar med fest, gudstjänst och tårtkalas. Hon är så uråldrig att hon i sin ungdom red häst ner till konfirmationsläsningen i Fellingsbro kyrka och det är i sommar 73 år sedan hon blev avskild till församlingssyster i Svenska Missionsförbundet. Det är nästan obegripligt. Men hon är intresserad av att prata med oss ungdomar, dvs vi som är 1—80 ungefär,  om livet i dag. Och människan har inga fördomar. Därför älskar jag henne. Och tro nu inte att jag är partisk bara för att hon är min mamma.

Ha en god sommar. Och ta dig tid för möten med någon som är i en annan fas i livet än du.  Det behöver vi alla.