Jag ser en risk att ordet ”hen” bryter ner denna grund.

Det spelar roll hur vi använder ord och bokstäver. Det har varit en sanning sedan människan för första gången började kommunicera. Ord kan förändra världen. Språk kan skapa såväl krig som fred.

 En del ord är tydliga. De som kommunicerar dem har en riktning för vart de vill och vad de vill åstadkomma. Informationsstrategierna runt den ryska invasionen av östra Ukraina är dagsaktuella. Och civilförsvarets experter funderar över hur vi ska bemästra framtidens informationskrig.

 Andra ord är inte lika tydliga. Ibland har deras avsändare en tanke med användandet.

Men den tanken kan förändras. När väl ordet är skapat och utkastat, har ingen längre kontroll över det. Samtiden och framtiden kommer att förändra både ordets mening och dess påverkan på människa och samhälle.

 Jag funderar rätt mycket över ordens betydelse. Som till exempel hur vi i dag definierar ordet ”kärlek”. Eller varför det kan vara viktigt att hålla fast vid Gud som ”far”. Eller om ett litet ord som ”hen”.

Man kan ha två utgångspunkter för varför det är bra med ”hen”. Den ena, pragmatiska, handlar om att om man inte vet eller vill avslöja om den man pratar om är kvinna eller man. Det handlar helt enkelt om en ny variant av våra personliga pronomen.

 Den andra utgångspunkten har sin grund i en mer religiös/filosofisk diskussion kring människans kön. Är vi födda till man eller kvinna, eller är könet bara en av flera valbara uttryck för vår mänsklighet? Denna queera tanke menar att ju färre normer vi bär med oss, och ju fler vi kan välja, desto friare och starkare kommer vi att bli som individer.

Jag kan ha viss förståelse för den första tanken, att det kan behövas ett neutralt pronomen. Men frågan är om det överväger de nackdelar denna lilla bokstavsförändring har. Jag använder aldrig ordet ”hen” i vare sig tal eller skrift. Och jag gör det som ett medvetet ställningstagande.

Det går naturligtvis att hävda att Gud skapade oss ”som man och kvinna” och därmed stänga diskussionen, för Bibeln känner inte någon ”hen”. Men vill vi söka förståelse för våra olika utgångspunkter i olika frågor är det inte konstruktivt att slå bibelord i huvudet på varandra.

Däremot: Bakom, under, inuti orden ”som man och kvinna” ligger också en syn på oss som människor. Människan som subjekt, aldrig objekt. Människan med de begränsningar som vi alla föds och lever med och ändå är älskade för. Vi är inte bara en individ, vi är alla en person, unik, oändligt värdefull och med en lika oändlig värdighet i vår ofullkomliga mänsklighet.

 Jag ser en risk att ordet ”hen” bryter ner denna grund. Vi blir inte längre personer, kvinnor eller män, levande subjekt. Istället blir vi individer, könlösa, räkningsbara objekt. Människan blir ett ting. Det kommer att påverka oss alla. Och det kommer att påverka samhället.

Tanken bakom såväl ordet ”hen” som mycket av den filosofi som skapat ordet kan vara god. Människan ska inte begränsas. Men de som lade grunden till tankarna kan inte garantera att de leder dit de vill. Istället för att göra människan än mer fri, riskerar ett litet ord att göra henne ofri, bunden som ett ting, istället för skapad som en person.