Man funderar ibland vilka operatörer som levererade förutsägelser till Jesaja

Plötsligt och alldeles oväntat kom verkligen medeltiden till Visby. Mitt under Medeltidsveckan slog den till. Under två hela timmar. Hela staden blev strömlös. Denna bonus hade ingen festival-arrangör ens vågat drömma om. Äntligen tidstroget. Glassboxarna tinade. Stekborden kallnade. Restaurangfläktarna slutade durra. Högtalarna tystnade. Fon-tänerna torkade.

Plötsligt och alldeles oväntat var det andra ljud i stan. Man hörde folk, fotsteg, fåglar och till och med en liten vind som lekte sig fram i gränden. Medeltiden var liksom på riktigt igen. För en liten stund.

Men säg den lycka som vara beständigt. Efter drygt hundra minuter hade felet åtgärdats och medeltiden blev återigen lika konstgjord som vi vant oss vid att den ska vara. Verkligheten hade ändå visat sitt rätta ansikte, mitt i glittret, dragit efter andan, men snart snurrade karusellerna igen och det liv vi vant oss vid återvände efter den korta retreaten.

Det är en märklig upplevelse att leva, verka och vara mitt i en turistattraktion. Efter alla dessa år på ön borde man ha vant sig, men man blir lika förvånad varje år. Om några veckor kan man gå Adelsgatan fram utan att möta en enda människa. Man lever mitt i ytterligheterna och det mest kontrastrika. Fullt eller tomt, allt eller inget. Almedalsveckans lobbyister lobbar nu någon annanstans, Stockholms-veckans proffsfestare festar i andra kvarter och Medeltiden har flyttat fram positionerna till 2000-talet.

Ett nytt inslag som drabbat mig denna sommar är bristen på tilltro till själva väderverkligheten. Man tittar upp mot den blå himlen, spejar efter moln borta vid horisonten, lyfter en fuktad fingertopp eller tar intryck från någon vimpel för att se hur vinden går. Efter dessa medeltida gamla vanor greppar man sin mobiltelefon, trycker fram väder-appen och söker acceptans för det sinnena nyss försökt berätta. Bekräftelse eller dementi. Via mobilen får vi veta om våra farhågor och drömmar verkligen stämmer. Mobilen har blivit vårt överjag. Det fanns en tid då den var ett verktyg att ringa med, sedan flyttade kameran in och efter några uppdateringar så användes den mest till att skicka textmeddelande. Nu lever vi vårt liv med en liten nåbar, platt rektangel i handen och en strålande bildskärm som berättar allt för oss. Nyheter finns där redan innan de skett, prognoser följer och styr våra liv.

Man funderar ibland vilka operatörer som levererade förutsägelser till Jesaja, Hesekiel och Amos och hur uppdaterade dagens profetröster är. Verkligheten finns där mitt i prognosen, mitt i strömavbrottet, mitt i skådespelet och medeltidsleken, mitt i attraktionen finns en verklighet som väntar. Den tar inte semester, den klär inte ut sig, den reser inte bort. Den är där. Det är den vi ska läsa av, bemöta, betjäna, tända våra ljus i och våga lyssna på. Verkligheten pågår utan avbrott.