Övertygad eller tvärsäker?

När jag var kontaktlärare för pastorskandidaterna brukade jag ibland rita upp en ”fyrfältare” för de som precis börjat läsa teologi. Den horisontella linjen handlade om bibelsyn, där det var mer liberalt till vänster och mer konservativt till höger. Den vertikala linjen handlade om inställning, där det längst upp fanns en öppenhet och längst ner en slutenhet. Sedan ritade jag några personer i de två nedre fälten (alltså de slutna) och sa att problemet är inte att de är konservativa eller liberala, utan att de inte lyssnar på varandra. När de befinner sig i dessa två mer slutna fält kan de se varandra som hot eller till och med som fiender och börja kalla varandra saker som de aldrig skulle säga om sig själva: fundamentalist, liberalteolog, homofob, bibelförnekare, icke-kristen.

Sedan brukade jag förklara att vårt mål med pastorsutbildningen inte är att göra de mer konservativa liberala eller tvärtom. Vårt mål är istället att hjälpa varandra upp i de två övre fälten där det finns en större öppenhet. Där umgås man över gränsen och är intresserade av varandra. Den mer konservativa kan säga till den mer liberala i ett samtal: ”Oj, jag visste inte att man kunde tänka så. Vad intressant! Kan du inte berätta mer?” Och den mer liberala kan säga till den mer konservativa: ”Jag håller inte med dig, men kan vi inte sitta ner och prata en stund? Jag blir så nyfiken på hur du kom fram till en sådan ståndpunkt.”

Som anställd i en församling med en stor bredd i åsikter är det livsviktigt att man har denna öppenhet, så att man inte smyger runt och är rädd för vissa personer. Eller springer omkring och försöker göra om halva församlingen så att de tror som jag. En församling med Jesus i centrum klarar en stor bredd, men inte att någon försöker likrikta alla andra. Likadant är det med samfundet. Vi klarar att vara väldigt olika församlingar, men inte att någon vill göra om oss efter egen mall.

Om vi inte ska vara tvärsäkra, måste vi då i alla lägen vara veliga och virriga, tvivlande och tvekande? Nej, inte alls! Det finns en sund övertygelse som vi mår bra av. Övertygelsen är alltid ödmjuk till skillnad mot tvärsäkerheten. Övertygelsen kan vara glad och trygg och hängiven, men tål motsägelser och är alltid intresserad av hur andra tänker och tror. Övertygelsen kan frimodigt vittna om sin tro, men får inte oliktänkande att känna sig utanför eller dumma i huvudet. Övertygelsen kan se bortom åsikterna och samarbeta med människor som tänker annorlunda.

Min erfarenhet är att människor kan ändra sig när de möter övertygelsen, men låser fast sig i sina åsikter när de möter tvärsäkerheten. Då jag själv ändrat mig i stora och viktiga frågor är det inte tack vare andras tvärsäkerhet, utan trots den. När någon sitter ner och lågmält delar med sig av sin övertygelse, då sker däremot ett verkligt möte där jag kan sänka garden och börja lyssna och förstå. En tvärsäker människa kan ånga fram som en vägvält utan att fråga efter hur människor mår, huvudsaken är att hon får säga sina sanningar. En övertygad människa kan däremot tiga med sin övertygelse om hon märker att den hon talar med inte mår bra. En tvärsäker människa älskar sina åsikter, men en övertygad människa älskar sina medmänniskor.

Rune W Dahlén
sandaren@sandaren.se