Putin och Merkel var i alla fall inte där

För inte alltför länge sedan sa förbundskansler Angela Merkel att EU:s finanspakt skulle vara ”för evigt”.

Mycket av det makthavare säger rinner ju bara rakt igenom skallen, men den här gången minns jag att jag blev chockad.

”För evigt.” Så långt har alltså sekulariseringen gått att en politiker kan säga så, också i Tyskland där man hänger Jesusbarn i stället för tomtar i julgranen.

En god vän som är präst berättade att det numera finns brudpar som vill lova att älska varandra i nöd och lust, inte tills döden skiljer dem åt, utan ”för evigt”. Hon brukar säga vänligt men bestämt att äktenskapet gäller detta livet. För evigheten varken kan eller behöver vi avge löften.

Det här kan naturligtvis bara handla om slarv med ord.

Men jag tror att det ligger djupare.

På något sätt hör det ihop med de kaxiga utsagorna om ”historiens slut” och liberalismen som det enda möjliga.

Lika tvärsäkert som ytterligheterna inom sjuttiotalsvänstern.

Historien tog inte slut 1989 när muren föll. Vi är ju fortfarande kvar här. Däremot tog 1900-talet slut 1989, historiskt sett.

1800-talet blev långt, från 1789 till 1914. 1900-talet blev kort, 1914 till 1989.

1800-talets värld sträcker sig från franska revolutionen till första världskrigets skyttegravar.

1900-talets värld sträckte sig från Flanderns massgravar till den novembernatt då trabanterna for rakt ut i Västtyskland.

Där började den tid vi lever i nu, och som är så svår att tolka, som piskat liv i så många gamla konflikter och verkar glömma både 1800-talet och 1900-talet.

När Putin säger att Sveriges kritik av diskrimineringen mot hbt-personer i Ryssland beror på att vi är bittra över Poltava. Vet inte om man ska skratta eller gråta. Uttalandet verkar höra hemma långt före upplysningen och franska revolutionen. Den svenska historielösheten har Putin i alla fall missat — många vet nog inte vad som hände vid Poltava.

Svårtytt och motsägelsefullt är mycket i vår nutid — men slutet på historien är den inte. Att påstå det röjer en otrolig brist på ödmjukhet.

Vi skulle behöva en slav på triumfvagnen. En slav stod bakom en romersk fältherre som firade triumf med segerparad och krigsfångar i kedjor. Slaven viskade: Memento mori — kom ihåg att du är dödlig.

I Jobs trettioåttonde kapitel frågar Herren: ”Var var du när jag lade jordens grund …”

Putin och Merkel var i alla fall inte där.

Och alla vi andra som inte var där - vi kan i alla fall i dag välja åt vilket håll vi vill gå, ödmjukhet eller aningslös självtillräcklighet.