Vibeke Olsson ställer de svåra frågorna. De om vilket samhälle vi vill leva i. Kan vi ha en gemensam värdegrund när vi inte längre har samma referensramar?
Valdebatter handlar sällan om de stora frågorna. Alltför ofta slår man varandra i huvudet med siffror istället för att diskutera vilket samhälle vi vill skapa.
Kjell-Olof Feldt ska ha all ära av att han tagit upp den svåraste frågan om skolan: Är valfrihet eller likvärdighet viktigast?
Med det fria skolvalet har skolresultaten blivit allt sämre. Inte därför att alla friskolor skulle vara dåliga utan därför att alltför många elever lämnas utan stöd.
Det finns givetvis också andra aspekter av skolans problem, lärarbrist, samhällsklimatet med kändiskult; ”alla” vill bli programledare.
Men nu vill jag dröja vid det välgörande i att någon — Kjell-Olof Feldt — vågade ta upp en av de svåraste grundläggande frågorna.
Är valfrihet alltid bra? Är priset av skenande segregering för högt?
Sverigedemokraterna skördar framgångar. Det finns forskare som menar att många av SD:s sympatisörer drivs av en känsla av förlust, och inte bara främlingsfientlighet.
Partiet har plockat upp andra partiers tal om värdegrund och gemenskap i samhället.
Frågan är om någon gemensam värdegrund någonsin funnits. Själv växte jag upp under rekordåren. Bland mina föräldrars vänner och kompisars föräldrar fanns stalinister och pingstvänner, skeptiska liberaler och gråsossar, liberalteologer, ateister, spiritister…
Vad som däremot fanns var gemensamma referensramar. Alla visste vilka Emil och Pippi var. Alla kände till Greta Garbo, Mao och Hyland, Rolle Stoltz och Robert Kennedy — oavsett vad man tyckte om dem.
Gemensamma referensramar finns inte mer — och det beror inte på flyktingar och invandrare. Det beror på mångfalden av medier, på bostadssegregationen och de ökande klyftorna, avskaffandet av lumpen… Men frontalangreppet har varit det fria skolvalet.
Ingen kan klandra enskilda föräldrar som vill välja den bästa skolan till sina barn. Men vi måste våga ställa de svåra frågorna om valfriheten är värd priset.
Historiskt sett har individen aldrig varit så fri som i den starka välfärdsstaten. Det blev möjligt att utbilda sig, flytta, gifta sig, skilja sig, byta yrke eller religion — oavsett vad de rikaste släktingarna tyckte.
För att skydda individens verkliga frihet kanske vissa inskränkningar i valfrihet måste göras — en fullständig valfrihet kan leda till den starkes rätt, djungelns lag.
Vi måste våga ställa de svåra frågorna. Vad är frihet? Frihet till vad — frihet från vad?
Vissa kretsar i USA betraktar rätten att bära vapen som höjden av frihet. Konsekvenserna syns i brottsstatistiken — som då också används som argument av vapenlobbyn.
Låt oss använda en del av våra samtal före valet till de stora frågorna. Vilket samhälle vill vi leva i?
Låt oss minnas Jack Londons ord ur social-reportageboken Avgrundens folk:
”Det som inte är gott nog åt mig är inte gott nog åt någon annan heller.”
KOMMENTARER