Världen var kanske mindre förr, när resor var dyra och semestern inte uppfunnen — men den var artrikare, detaljrikare

Farorna med globaliseringen har blivit en blind fläck, skriver Vibeke Olsson, som ser både politiska risker och ett psykologiskt pris som vi tvingas betala för den abstrakta tidsandan.

bland lever vi i tron att vårt samhälle är ett kunskapssamhälle. En del menar att det i stället är ett informationssamhälle — eller att det rent av kantrat över till ett tyckarsamhälle.

Om vi går ett par generationer tillbaka är det tydligt att vissa kunskaper ökat, till exempel i främmande språk och naturligt nog i nya tekniker, digitaliseringen.

Lika tydligt är det att många kunskaper minskat. Inte många kan ta reda på en halv gris — utan frys — eller sköta infekterade sår. Det var vanliga husmorskunskaper på mormors tid. Nacka höns och spjäla brutna armar och ben kunde många husmödrar.

Gamla skolplanscher har blivit populära på loppisar och i second hand-butiker. Vi kan hitta planscher över hagmarkens växter, våtmarkens djur eller mossor och lavar. Vi kan förundras över alla de arter en vanlig folkskoleunge skulle kunna.

Världen var kanske mindre förr, när resor var dyra och semestern inte uppfunnen — men den var artrikare, detaljrikare.

Vi lever i en tid som blir alltmer abstrakt. Det talas om globalisering och att vi är världsmedborgare. Farorna med detta har blivit en blind fläck. Globalisering är hållbar bara så länge oljan är överkomlig i pris — sedan stannar livsmedelstransporterna.

Det finns också en politisk fara. Allt fler människor lämnas därhän, de som inte har ekonomiska eller andra resurser att glida på ytan.

Mörka krafter vässar sina vapen i missnöjets träsk och havererad välfärds utmarker. Det här är väldokumenterat och går att läsa, siffra för siffra. Den fria rörlighetens pris av omänsklig arbetsmiljö, arbetslöshet i värdlandet och övergivna barn och äldre i fattiga länder.

Jag tror att det också finns ett psykologiskt pris för den abstrakta tidsandan. I adoptionssammanhang talas det om att barnhemsbarn som inte fått krypa, utan suttit i en spjälsäng tills de kunnat gå, senare i livet får svårt att förstå just abstrakta begrepp. Under- och överordning, överhettad marknad, kallt krig och medelvägar blir svårare att greppa för den som inte fått krypa in under sängen, klämt in sig mellan byrån och skåpet, känt kylan vid dörren och värmen vid spisen. För att riktigt förstå abstrakta begrepp måste vi först lära oss den handfasta världen med våra kroppar.

Vi kan inte bygga ett hus utan grund. Vi kan inte springa innan vi kan gå.

Att ändra politiska och ekonomiska system tar tid. Vi kan inte sluta köpa produkter från Kina, för att de har dödsstraff där — för då kan vi nästan inte köpa någonting alls.

Men vi kan sätta press på vår lokala ICA eller Konsum att inte använda åkerier som inte har kollektivavtal. Mc Donalds — av alla företag — använder bara åkerier med kollektivavtal. Pressen från kunderna blev helt enkelt för stor.

Och vi kan försöka påverka vårt eget tänkande.

Se på ängens liljor, säger Jesus. Så enkelt och så svårt.

Den kristna trons kärna och stjärna är Jesus Kristus. Gud blir människa. Ordet blir kött. Grundmönstret går igen från själva skapelsen.

 

Vibeke Olsson

0 Kommentarer

KOMMENTARER