Kent Wisti: ”Att förminska eller skada en ­annan människa är att häda”

De flimrar förbi med jämna mellanrum i sociala medier-flödet. De där träffsäkra teckningarna med samhällskommentarer som ömsom gör ont, ömsom tvingar en att brista ut i ett spontant gapskratt. Det har blivit synonymt med Kent Wisti för många. Men han är inte alldeles lätt att placera. Vad är det för budskap han egentligen har till oss. Vad vill han ha sagt?

Förändrat samtalsklimat och nytt perspektiv

Kanske har det ändrats. Åtminstone vad gäller teckningarna, som han ett tag själv inte längre orkade med. 

– Dels blev jag mätt på formatet, men det var också så att samtalsklimatet förändrades. I början kunde vi göra enkla karikatyrer av Sverigedemokraterna, de sågs som klumpiga figurer med dressmankostymer och bag-in-box på fredagskvällen. Men efter ett tag började jag fundera, vad gör vi egentligen? Det kändes som en sorts klassförakt, och det äcklade mig. Så jag slutade. Humor kan ju användas både till att förlöjliga och till att öppna upp, och jag insåg att det var dags att omvärdera hur jag använde den, berättar han i Sänd. Samtalet.

Men nu har lusten kommit till­baka. En ny bok med de där ­gubbarna har släppts, Känslan av att inte vara i Kansas. Men även om man känner igen den svidande humorn, kompletterat med korta tankeväckande texter varvat om varandra, kanske det finns ett mått av större självreflektion nu?

Hädelsens helighet

Men det är egentligen den andra boken som ges ut i stort sett unisont av Kent Wisti som intresserar mig mest. Hädelsens helighet - Humor som livstydning och maktfaktor. Är det kanske till och med hans avsiktsförklaring? Det som driver honom, och gör att han lyckas härbärgera så många titlar i en kropp? Författare, präst, satiriker, konstnär. 

– Det är alltid svårt att hitta rätt ord för vad man gör, men jag brukar säga att jag är lite av allt det där – beroende på vilket sammanhang jag befinner mig i. I grund och botten kanske jag bara är en människa som rör sig i olika roller, och får använda olika ord beroende på vad som passar, konstaterar han i podden.

Humorens potential att bryta tankemönster

Podden dyker snabbt ner i de där ämnena, som var för sig skulle kunna fylla en timme. Hädelse. Helighet. Humor. 

– Humor kan förlöjliga och förminska, men också öppna upp för samtal. I bästa fall kan den vara ett sätt att bryta upp cementerade tankemönster. Det är som religion på många sätt – den kan både förstöra och bygga upp, beroende på hur den används. Humor är alltså både ett medel för makt och motstånd. 

Men kan man skämta om allt då, eller finns det områden man bör undvika?  

– Alla skämt är inte för alla, och det är okej. Vi behöver lära oss att scrolla vidare när vi ser något vi inte gillar. Det handlar inte om att sätta gränser för skämt, utan om att vara medveten om varandra och vilka sår vi kan riva upp. Humor måste få vara risktagande, men med omsorg om andra.

Att kunna skämta om sig själv och sina traditioner

Han funderar lite, konstaterar att det viktiga måste vara att kunna skämta om sitt eget sammanhang, inte ta sig själv på stort allvar. 

– Jag menar att vi måste kunna skämta om våra egna traditioner. Den största faran kommer från fundamentalism, när människor tar sig själva och sin tro på för stort allvar. Humor kan hjälpa oss att hålla vår tro mänsklig, levande och öppen. 

Han fortsätter: – Jesus själv använde humor i sina liknelser – som när han pratade om att försöka peta ut en flisa ur någons öga medan man själv har en bjälke i sitt eget. Det är ju i grund och botten bra satir.

Hädelse och respekt för människovärdet

Men, finns det ingen risk att det där skämtandet i, eller om, kyrkligheten övergår i hädelse? 

– Jag tror att Gud tål alla våra skämt. Men vi har ansvar för hur vi behandlar varandra. Den verkliga hädelsen är att kränka en annan människas frihet och värde. Hädelse handlar om att förminska och begränsa någon annan. Det kanske låter mystiskt, men för mig är det heligaste i livet ofta andra människor. Att leva i respekt och vördnad för dem är vad jag ser som kärnan i helighet.