Mathjälp blev väg till enhet i Skara

Det är torsdag eftermiddag och en kö börjar att bildas utanför Centrumkyrkans källare. Varje vecka delar församlingen ut mat till behövande i Skara, ett liv­aktigt hjälparbete som pågått ­sedan 2019. 
De gula kassarna är nästan ­färdigpackade. Volontärerna går runt, lägger i de sista varorna och ser till att det blir rättvist; i några ska det inte vara fläsk, i andra bara vegetariskt.
En av volontärerna är Sofie Tengbom. 
– Jag tycker att det berikar att träffa så många olika människor. Och det är en så härlig stämning i vår volontärgrupp, det är mycket kärlek, säger hon.

Driftiga skaraborgare

Idén om en mathjälp föddes egentligen utanför kyrkan, då några driftiga skaraborgare ville rädda mat som annars skulle slängas. När de kontaktade kyrkorna i Skara så ställde bland andra Skara baptistförsamling, som tillhörde Evangeliska frikyrkan, och Equmeniakyrkan, upp. 
– Vi provade det första halv­året och i början var det bara några stycken som tog emot mat. Men sedan började det att växa, säger Henrik Andersson, ordförande i Centrumkyrkan.
De som tagit initiativet hoppade av efter ett tag, men kyrkorna fortsatte.
– Vi kunde inte sluta när behovet fanns. Så vi tog ett lite större ansvar själva, säger han.

Drygt hundra hushåll

Det som började i en liten skala har växt. I dag är det drygt hundra hushåll som hämtar en kasse varje vecka.
– Den stora ökningen kom när inflationen tog fart och allt blev så mycket dyrare, säger han.
Trycket har tvingat fram en utbyggd organisation. Nu delar de ut mat både måndagar och torsdagar. Det krävs inte bara volontärer som arbetar med själva utdelningen, det finns dessutom team som åker runt till butikerna och hämtar maten.
– Vi är mellan 15 och 20 ideella som är med i olika hög grad, ­säger han.
Innehållet i kassarna varierar från vecka till vecka beroende på vilka varor som butikerna haft svårt att sälja. Det är dock mer sällan basvaror, som smör och margarin, och därför kompletteras ibland kassarna med produkter som församlingen köper in.
– De som kommer är inte de som man traditionellt tänker är fattiga personer. Det kan vara så att någon blir utan jobb och inte har a-kassa, då kan livet förändras drastiskt, säger han.

Nya kontaktytor i Skara

Mathjälpen har gjort att församlingen fått nya kontaktytor i Skara. Den har också bidragit till att bygga den nya församlingen. Sedan september är baptistförsamlingen och Equmeniakyrkan en ny dubbelansluten församling, Centrumkyrkan.
– I samband med processen att gå samman så arbetade vi tillsammans med Mathjälpen. Jag tror att detta har varit en form av kitt i bygget, säger han.
Pastor Annica Lindahl berättar att det länge funnits tankar på att gå samman, men olika hinder har stått i vägen. 2019 började de två församlingarna dock att fira gemensamma gudstjänster.
– En del församlingar kanske börjar med att jämföra församlingsordningar och teologi, men vi startade i det praktiska, säger hon.

Att man hade gemensamma gudstjänster var en välsignelse under pandemin, då många av de trogna gudstjänstdeltagarna var tvungna att hålla sig hemma. Tillsammans kunde de två församlingarna ändå behålla ett kontinuerligt gudstjänstliv.
– Och de äldre i våra församlingar började att ses vid vår sommargård under pandemin, de träffades utomhus under ett och ett halvt års tid. Det byggde också relationer, säger diakonen Christina Johansson (runda bilden).
De är överens om att det var viktigt att låta relationerna växa fram naturligt och att samgåendet fick ta tid. En fråga som var svår handlade om lokalerna, då en församling skulle vara tvungen att lämna sin kyrka. Equmeniakyrkans lokaler låg bäst till, i Skara centrum.
– Men det behöver landa när en församling ska flytta till ett nytt ställe, säger Henrik Andersson.

Dopet en knäckfråga

Den teologiska knäckfrågan handlade om dopet. Skara baptistförsamling hade en baptistisk dopsyn medan Equmeniakyrkan döpte både barn och vuxna. Hur skulle man hantera så kallade omdop, när någon som är barndöpt även vill bli döpt som vuxen?
– Det är ju sådant som vi har fått prata om och också fått försöka skapa en förståelse för att det finns en bredd. Det är i sådana lägen man känt sig som en äkta missionare: Alla ska med! säger Annica Lindahl.
Det blev en kompromiss där församlingen är öppen både för barn- och vuxendop. Dessutom stänger man inte dörren för att döpa vuxna som redan är döpta som barn.

Komplicerad process

Annica Lindahl tycker att det har varit en komplicerad process att gå samman, och det är inte enbart dopfrågan som krävt mycket arbete.
– Man önskar att det hade funnits en manual för hur församlingar bäst går samman. Vad är det vi måste göra? Vi har frågat runt i båda samfunden, men ingen hade det, säger hon.
Den 1 september blev man ett, men sammangåendet var inte en slutpunkt. Det finns många drömmar och tankar på hur församlingen kan nå ut till skaraborna. Församlingen satsar på att ha låga trösklar, och ett exempel på det är myset på fredagskvällarna. Då bjuder man in till mat, lek och gemenskap.
– Det finns mycket ensamhet i vår tid, så det är en plats för gemeenskap, säger Christina ­Johansson.