Spretigt om Sverige som högborg för protestantismen

 Finns det ett samband mellan sekularism och protestantism? Det ­menar i alla fall statsvetaren ­Katarina Barrling.
Forskarna Ronald Inglehart och Christian Welzel har konstruerat ett diagram över världens kulturer (World Values Survey – WVS). En lodrät axel visar en skala från traditionella till sekulära värden, en vågrät från överlevnadskamp till individens självförverkligande. Sverige får de högsta värdena på båda skalorna och intar därmed en ytterkantsposition. Vårt land ingår också i en grupp kallad ”protestantiska Europa”. I motsatt ände finns muslimska och afrikanska länder.

Beroende av stat och kommun

Att svenskar skulle vara särskilt självständiga kan synas märkligt. Men skalan mäter hur fri individen står – inte minst ekonomiskt – i förhållande till släkt och familj. I vårt land är den ­enskilde i stället beroende av stat och kommun.
Till vårt kristna arv hör ­synen på människovärdet och ­allas lika värde – men också ­dygder som tro, hopp och kärlek. Det finns dessutom ett antikt arv med andra dygder – vishet, mod, tapperhet och rättrådighet. Ibland kan de båda synsätten hamna i konflikt. Så skedde när Lena Andersson skrev att barn inte behövde svälta i Sverige. Det fanns ju billig gröt att laga.

Reformismens väg

Vid reformationen ingick kyrka och stat en allians – trots att Luther skilde mellan andligt och världsligt styre. Luther menade också att vi skall lyda överheten. Men i vissa fall kan det vara rätt att göra uppror. Protestantismen infördes sakta och försiktigt i vårt land. På samma sätt valde social­demokratin sedan reformismens väg.
Hos Luther stod ord och predikan i centrum. I vår tid lyssnar vi villigt till världsliga förkunnare som Anders Tegnell under pandemin. Dessutom har vi ett kalvinistiskt arv med krav på skötsamhet och flit. Detta kom med väckelse­rörelsen men fördes sedan vidare av andra folkrörelser.

I praktiken inte så fri

I praktiken är svensken inte så fri att göra sina egna val. Barrling nämner flera exempel på personer som straffats för att de avvikit från normen. Dessutom har vi en renhetskultur. Länge ville andra partier inte befatta sig med Sverigedemokraterna. De var paria på grund av sina nazistiska rötter. Däremot har vi lättare att överse med kommunismen – trots att denna har fler mord på sitt samvete.
Barrlings bok innehåller mycket intressant och värdefull information. Men den spretar också åt lite olika håll. Ibland kan det vara svårt att se det ”protestantiska” i hennes många exempel.