Större scoutläger för stora och små

Sugen på ostkaka från Vrigstad, donuts från Vänersborg eller Eksjös specialitet; friterad chokladfylld pizzadeg? Lockar det att katapultera chokladbollar, hälla en hink vatten över en ledare, träna i scoutgymmet eller kanske få naglarna målade? 

Det är Störstival på lägret och hela lägerområdet har blivit matmarknad och sjudande festival. Alla kårer har inbjudits att ställa upp med någon aktivitet och energin är hög. Området myllrar av scouter, ledare, gäster, uppblåsta enhörningar och funktionärer och det doftar ljuvligt från scoutköken. Det är ett utmärkt tillfälle att prata med någon ny eller testa något nytt och köerna ringlar sig långa i solgasset. I kön till bajamajan berättar en funktionär att han lagt två veckors semester för att åka på lägret.

- Och det är det värt, säger han. 

Större är Equmenias största nationella scoutläger hittills. Lägerområdet på 30 hektar, cirka 60 fotbollsplaner, är indelat i fyra byar och scouterna kommer från 166 kårer. Alltifrån Skellefteå och Värnamo till Orsa och Trelleborg. Merparten av området var för bara några veckor sedan helt vanliga ängar.

-Det har varit intensiva dagar och veckor att färdigställa allt, men jag tycker att det gått bra, säger Markus Andersson, en av lägrets platsansvariga.

Största utmaningen var skyfallet som kom under fredagen som fick bilar att fastna i leran.

-Men sen dess har det varit sol, tack och lov.

En viktig del för att få till ett bra läger är maten. Första leveransen av torrvaror vägde 30 ton och Maria Kullsand som är matansvarig, vet vad som går åt.

-Limpa! Jag beställde ett ton bröd och det gick åt såhär.

Hon knäpper med fingrarna.

-Sen har vi beställt många ton till. Jag har tappat räkningen.

Till lägret togs en kokbok fram med recept och tips. Scouterna väljer vad de vill laga och hämtar råvaror i mattältet.

Det finns också flera caféer på området. På Magnifiket står Karin Wiborn, biträdande kyrkoledare, och serverar gratis fika till ledare, tillsammans med kyrkostyrelsen.

-Equmenia frågade hur kyrkan ville sponsra lägret. Vi svarade att vi ville vara med på plats och peppa ledarna. De gör ett otroligt viktigt arbete för våra församlingar genom scoutkårerna.

Hon säger att hon tror att nyckeln till framgång för oss som kyrka är att gräva ännu mer i hur scouting och vårt teologiska kyrkliv kan hänga samman.

-Och vi måste stötta och se det lokala scoutarbetet som en del av församlingen och ett väldigt viktigt sätt att möta barn och unga. Det är ett missionsarbete.

Mitt emot Magnifiket ligger Lägis. Här finns de yngsta deltagarna vars föräldrar är funktionärer. Det är lugnt och mysigt och just nu utför ledaren Ida Pollack ansiktsmålningar. Selma Eneland, 6 år, som valt en regnbåge, berättar att hon varit på ganska många scoutläger.

-Det är bra med läger. Man får leka mycket och idag fick vi till och med testa att spruta med brandslang.

En annan som är lägervan är Roland Fransson, 81 år. Han har varit scoutledare sedan 1958.

-Jag har varit på mer än 50 scoutläger och det här är ett bra läger. Jag känner igen det mesta och det är jätteroligt. Grundidén om kristen etik, patrullsystem, natur, samarbete och att alla är värdefulla, finns med.

Men det är lite nytt också?

-Ja, och det är bra! Andakterna är väldigt bra.

När Störstivalen är slut är det dags för middag. I funktionärernas matsal finns en av lägercheferna, Kim Lillskog. Hon berättar att det var fantastiskt att se inryckningen. Att en hel stad skapades efter två och ett halvt års planering. 

-Lägret har varit fantastiskt. En massa glada scouter! Men utan glada och fantastiska ledare hade det här inte gått. De stöttar sina scouter och jobbar dygnet runt i en vecka.

Vad vill ni med lägret?

-Förhoppningen har varit att alla ska få ha större upplevelser på något sätt. Upplevelser utöver det vanliga. Vi tror att Gud vill något större, att vi ska växa och utvecklas till vår fulla potential.

På riksstämman 2023 togs beslutet att ta fram en kaplanshalsduk. Kaplanen Jonathan Ramström uppskattar det.

-Den har varit en väldig tillgång. Nu är det mycket lättare att söka upp oss för samtal när som helst, inte bara under förbönsstund och gudstjänst.

Förhoppningen inför lägret var sammanlagt 3500 deltagare och funktionärer. Istället blev det strax över 4100. Marcus Lind, Equmenias generalsekreterare, känner tacksamhet för rörelsen och glädje och hopp inför framtiden. Han tror att lägret kommer betyda mycket för Equmenia.

-Många av de äldre ledarna refererar till SMU-lägret Möt mä’-92 som var på den här platsen 1992. Det är ett bra exempel på vilket avtryck scoutläger kan göra.

För Tyra Höisveen, snart 10 år, är det här livets första scoutläger. Hon är med i patrull Fjällräven från Nordmarken och sitter och äter hamburgare.

-Laxen var liksom inte skalad, så huvudet och ögonen och stjärten var kvar. Ingen var sugen på den. Så då köpte vi hamburgare och grillade istället.

Hon är nöjd med lägret och dagsaktiviteterna.

-Till exempel fick jag springa runt i en boll och putta andra. Och såpafotboll var kul.

Har det hänt något speciellt under lägret? 

-Det är väl i så fall att min bror högg sig med en yxa i foten idag. De gick till sjukstugan och sydde, men han verkar ganska glad ändå.

Lägret innehåller klassiska delar som spårning, gudstjänst och andakt, men också chans till Escaperoom och gaming till exempel, och när middagen är uppäten är det dags för lägerbål. 

I byn Potatisåkern ropar de “chips, pommes och gratäng, scouterna på våran äng” och försöker överrösta Majsfältets lägerbål. I en annan by hoppar scouterna runt som bröd i en brödrost. Ikväll är sista kvällen och efter lägerbålen i byarna går alla scouter i ett karnevalståg med blåsinstrument och trummor mot den stora gemensamma finalen. Ropen avlöser varandra och då och då kommer en doftpuff av myggmedel och lera.

Väl framme drar den peppiga lägersången igång och alla står upp och dansar. Sången går sen sömlöst in i lovsång som följs av scoutrop. Det informeras att 89 000 kronor samlats in till Equmenias internationella insamling och i skrivande stund har ytterligare 161 000 kronor kommit in. Sen följer lovsång och predikan med påminnelse om att Gud följer med hem från lägret. 

När gudstjänsten avslutas drar det stora finallägerbålet igång med en dansvänlig uptempo-version av lägerbålssånger och rop som Temperaturen och Bastuba–astuba-stuba-tuba-ba-a. Borta vid ett gäng bajamajor hörs en mamma ropa “Kom! Det är värsta danspartyt!” och barnen springer mot lägerbålet. Men då lämnar Sändarens utsända med hopp i sinnet och en känsla av att Större-24 är ett läger människor kommer att prata om lika länge som Möt mä’-92. Minst.