Tycker du att det händer för lite på Sändaren.se? Kyrkokonferensen beslutade ju om en satsning framåt, om en utveckling, men det känns inte som ett speciellt stort steg framåt så här långt.
Det är, om du tänker så, helt korrekt.
Mitt uppdrag från kyrkostyrelsen var att från starten på 2025 hålla igång och leda arbetet med Sändaren digitalt under tiden som dess framtid utreddes, fram till Equmeniakyrkans kyrkokonferens. Den skiss som därefter gjordes under våren innebar någon form av tänkt nystart av Sändaren i mer traditionell form, kanske inte med en veckolig papperstidning men väl med ett månadsmagasin vid sidan om den digitala plattformen.
Beräkningar gjordes, samtal fördes, kontakter togs men kortfattat kan konstateras att det arbetet inte gick i lås, det föll på att finansieringen kändes för svår och osäker.
Skulle det innebära det definitiva slutet för Sändaren? Å ena sidan hade det varit naturligt, men å andra sidan hade det skapat ett stort vakuum för Equmeniakyrkan att även bli av med den digitala plattformen som Sändaren är. Om detta skrev jag i somras.
Även om kyrkostyrelsen konstaterat att det inte fanns utrymme för den stora satsning som en frekvent papperstidning hade inneburit så höll de med om att det vore olyckligt om Sändaren digitalt försvann, i alla fall innan man i så fall hittat något annat som kunde ersätta behovet av att exempelvis spegla och till viss del granska vad som sker inom Equmeniakyrkan. Utifrån det förlängdes prövotiden för Sändaren digitalt till årskiftet 2025/2026.
Arbetet fortsatte därmed, men då förstås med begränsade förutsättningar såväl ekonomiskt som utvecklingsmässigt. För det är naturligtvis ingen idé att lägga pengar och energi på att utveckla sådant som eventuellt snart ska avvecklas. Bra och intressanta artiklar gick att skriva och publicera, men att driva på för att skala upp var det inte tid för.
I det skedet kom kyrkokonferensen med sitt beslut om ett fortsatt liv och en utveckling av Sändaren digitalt som en fristående journalistisk röst. Helt och totalt överraskande var det kanske inte, men såpass osäkert att det inte fanns någon plan för hur den processen framåt skulle se ut om ett sådant beslut fattades.

Det arbetet behöver därför göras nu. Hur ska personalstyrkan se ut framåt, vad behövs och vad finns det pengar till? Hur ska plattformen se ut i nästa skede, räcker den sida som vi haft under 2025 så här långt eller behöver den ses över ordentligt inför den nya fasen för att bli mer lätthanterlig och enklare att navigera i som läsare? Hur får vi ordning på annonser – för gudstjänster och konferenser, i sökandet efter ny pastor, från företagare – som vi hittills valt att avvakta med i väntan på långsiktigt besked? Hur gör vi med familjesidan där exempelvis dödsannonser hade varit en naturlig del? Ska vi bygga ut med fler poddar? Ska vi kanske lägga till rörlig bild?
Vid sidan om dessa frågor, och andra av liknande karaktär, så behöver det funderas kring skapandet av hållbara strukturer. Det behövs någon form av redaktionsråd på plats, vilka ska det vara? Vem ska vara ansvarig utgivare för Sändaren? Ska Sändaren fortsätta heta Sändaren överhuvudtaget eller byta namn?
Ja, du hör – det är många frågor som nu ska hanteras, bearbetas och beslutas. Det kommer ta en del tid i anspråk, så i korta perspektivet kan beslutet om en utveckling faktiskt innebära en tillfällig tillbakagång i mängden texter. Någon jättetydlig negativ skillnad blir det förhoppningsvis inte tal om, vi ska försöka publicera relevanta och intressanta saker även den närmaste tiden men behöver också lägga en del tid på planering och möjliggörande av steget framåt.
Så – ha förtröstan. Följ Sändaren och ta del av det som produceras, men ha också förståelse för att det roliga beslutet på kyrkokonferensen inte innebär ett plötsligt och stort steg framåt precis här och nu utan att det snarare blir ett faktum på lite längre sikt.