För några veckor sedan skickades en affisch till alla lokala Equmeniakyrkor med 9 tips för gudstjänster som inkluderar barn och familjer. Avsändare var Equmenia och Equmeniakyrkan och tipsen rörde bland annat tid, gudstjänstrum, bönestationer, nattvard och fika.
Med affischen kom också hänvisning till ett arbetshäfte där lokala församlingar kan få mer hjälp för att planera inkluderande gudstjänster. Sändarens utsända undrade om denna affisch innebar att samfundet gör en större satsning på barn och gudstjänst, och efter några samtal hamnade vi hos Johanna Bjurenstedt på Equmeniakyrkan.
Hon är utvecklare för Region Väst och var under två år projektledare för temagruppen barn/familj som avslutades 2024. Temagruppen startade utifrån ett beslut på Equmeniakyrkans kyrkokonferens 2022, innehöll både personer från Equmenia och Equmeniakyrkan och jobbade bland annat med hur samfundet kan tänka kring barn och gudstjänst. Det är dock inte Johanna Bjurenstedt och hennes temagrupp som tagit fram den nämnda affischen.
Ett år in i gruppens arbete skapades en annan temagrupp och det är deras arbete som ligger till grund för affischen som är formgiven av Linnea Hjelm, kommunikatör på Equmenia. Den här temagruppen skapades utifrån att Equmenia i sin verksamhetsplan 2023 antog ett mål med syftet att “nå familjer och unga åldrar för att stärka det pågående arbetet som redan finns med barn och unga”. Uppdraget var bland annat att skapa en ordning för hur man gör barngudstjänster och utveckla en checklista på “hur vi gör våra kyrkor och verksamheter mer familjevänliga”.
Svårt veta vem som gör vad
När nu Equmenia jobbat med sitt mål i två år och affischen är klar och innehåller, enligt Johanna Bjurenstedt, “ungefär samma saker som min temagrupp sammanfattat” står det därför också Equmeniakyrkan som avsändare på affischen.
Det låter som att det är rörigt och många grupper, och kanske svårt att veta vem som gör vad?
– Ibland blir det lite lätt rörigt när två organisationer gör ett omtag i viktiga frågor, till exempel denna. Så vi behöver arbeta tillsammans mer tydligt så vi inte gör samma saker. Det finns förbättringspotential, säger Johanna Bjurenstedt.
Linnea Hjelm anser också att det är mycket att jobba med, men ser också att Equmeniakyrkan tagit stora steg de senaste åren i områden kring barn och familj, men också unga vuxna och konfirmation.
– Det är ju sånt som hamnat lite mittemellan Equmenia och Equmeniakyrkan, rent
organisatoriskt – vem är ansvarig egentligen? Det har jobbats jättemycket de senaste åren för att styra upp det och det tas hela tiden steg för att Equmenia inte ska vara en kyrka för barn och Equmeniakyrkan en kyrka för vuxna, utan att vi jobbar på de här sakerna ihop.
Under kyrkokonferensen 2022 togs beslutet att satsa på tre teman: unga vuxna, klimatet och barn-familj-församling. I samband med det beslutet anställdes Johanna Bjurenstedt på en 30-procentig tjänst under två år. Beställarnas projektbeskrivning för barn-familj-församling var att ta fram en plan för hur kyrkan och Equmenia tänker sig att barn, unga, unga vuxna och unga familjer kommer till tro och fördjupar kristet liv.
– Vi upplevde att uppdraget var lite för stort. För att börja någonstans gick vi tillbaka till beställarna och lyfte att det redan finns så många bra metoder, planer och strategier i vår kyrka och i Equmenia och att vi tycker att det viktigaste är att jobba med närvaro, tillit och delaktighet, säger Johanna Bjurenstedt.
Resultat av arbetet
Resultatet av arbetet blev några slutprodukter, bland annat kursen Undrar om Gud och exempelgudstjänster som finns på samfundets webbplats, och vikten av en barnkonferens i samband med kyrkokonferensen lyftes. Men framförallt innehåller slutrapporten tankar om hur Equmeniakyrkan behöver tänka kring barn, familj och teologi.
– Barn och ungas andlighet behöver tas på allvar, de har något att säga oss om vem Gud är och vilka vi är i Gud. Det ska också synas rent konkret. Svenska kyrkan har ju en barnkonsekvensanalys, det skulle kanske vara en rimlig och spännande väg att gå, säger Johanna Bjurenstedt.
Rapporten skickades bland annat till alla regionala kyrkoledare, Equmenias generalsekreterare Marcus Lind och kyrkoledare Karin Wiborn. Nu har ett år gått och förutom att Johanna kontaktades inför barnkonferensen i år har det enligt henne inte kommit någon större respons kring rapporten. Bland annat rekommenderade temagruppen kyrkan att tillsätta en tjänst, en barn- och familjekoordinator, men Johanna Bjurenstedt står kvar som kontakt på webbplatsen trots att hennes projektanställning tog slut för ett år sedan och ingen ny har anställts. Samtidigt lyfter hon att många lokala församlingar och föreningar redan jobbar fantastiskt med barn och familjer.
– Vi som kyrka behöver inte göra några nya skrivbordsprodukter utifrån hur vi tycker att församlingar ska göra. Det finns ju så mycket redan nu i våra församlingar och föreningar. Det är ju där vi får hämta vår inspiration.
Men samfundet behöver satsa mer?
– Svår fråga. Vad innebär “satsa” och vilka resurser skall användas eller omfördelas? Jag tror att vi som jobbar nationellt och regionalt behöver vara än mer lyhörda på vad som sker i våra församlingar och föreningar och plocka upp det och förstå att vi samverkar – vårt enda existensberättigande är att finnas behjälpliga för våra församlingar och föreningar. Vi behöver lyssna – vad händer och hur kan vi hjälpas åt med att bli en kyrka där alla människor får plats? Sen vill jag vara tydlig med att är det någon som tänker bredd och djup och som verkligen har de unga i fokus så är det Karin Wiborn. Jag har mycket stort förtroende för henne.
Johanna Bjurenstedt hoppas att samfundet och Equmenia håller på att arbeta fram ett arbetssätt så att inte olika grupper sitter och tar olika beslut, eller samma beslut fast i olika rum.
– Sen vet jag att man håller på med någon omorganisering och har ett budgetunderskott, så jag kan tänka att det kan vara så att den här rapporten inte är redo att plockas fram förrän man ser vad man har att jobba med. Men oavsett tror jag att det är viktigt att vi funderar över våra beställningar, vad de syftar till och hur vi följer upp dem.
Viktigt men utmanande arbete
När Sändaren når Karin Wiborn säger hon att hur vi ser på barn, hur vi tar emot barn och ger plats för barn är en essentiell fråga och att kyrkan hela tiden försöker ha ett barnperspektiv på det kyrkan gör och är. När vi frågar vad som hänt sedan rapporten nämner hon bland annat barnkonferensen Spanarna som ägde rum i samband med kyrkokonferensen i september.
– Just nu jobbar vi med konfirmation och unga vuxna, men nästa grej är barn-familj-församling. De här temagrupperna (klimatet, unga vuxna och barn-familj- församling reds. anm.) var ett sätt att försöka få resurser för att titta på dessa frågor.
Alla som satt i temagruppen för klimatet ville jobba vidare i en referensgrupp och därför lever klimatfrågan vidare. I unga vuxna-temagruppen diskuterades det hur kyrkan kunde närma sig Equmenia och vilka roller samfundet och barn- och ungdomsorganisationen skulle ha. Den frågan processades på kyrkostyrelse- och styrelsenivå och när temagruppens arbete avslutades startades Bro till tro-gruppen som fungerar som en insatsgrupp. Temagruppen för barn och familj avslutades när projektet avrundades och det finns ingen särskild grupp för barn-familj-församling frågan än, men Karin Wiborn säger att det är på gång.
– Vi tar en sak i taget, men materialet som jobbades fram i barn-familj-församling finns på hemsidan för församlingar att hugga tag i, och från nationellt håll tog vi till oss att anordna barnkonferens varje konferens. Men det kommer att komma mer satsningar kring hur vi jobbar med barn och familj i kyrkan.
Är det någon ny tjänst på gång?
– Jag gissar att du har hört om ett strukturellt underskott på 25 miljoner och vi håller på med ett arbete nu där vi tittar på hur vi får en organisation som funkar. Och en av bitarna är naturligtvis att se om vi har de kompetenser som vi behöver för att kunna jobba med till exempel med barn, familj och församling. Men det är svårt att säga mer om det just nu.
Equmenia och Equmeniakyrkan skickade ut en affisch med tips på hur man inkluderar barn och familj i gudstjänster. Både en Equmeniagrupp och en grupp med personer från Equmenia och Equmeniakyrkan jobbade med frågan samtidigt och den senare temagruppen jobbade två år med en rapport som inte fått svar på ett år. Det verkar som att Equmeniakyrkan och Equmenia dubbelarbetar och att det inte blev så mycket av satsningen på barn och familj. Hur ser du på det?
– Jag skäms för jag har inte sett affischen, och jag förstår vad du säger. Och visst, man kan ju drömma om att det händer mer när man gör en satsning, men det har varit komplicerat, ska jag säga, när det gäller barn- och familjearbetet.
Angående temagruppens förslag om barn- och familjekoordinator tänker Karin Wiborn att det kanske skulle ge mer energi i arbetet, men hon är inte säker.
– Vi har en tendens att tro att någon ska komma och rädda eller vända barn- och familjearbetet. I grunden är det bara grovt jobb. Det vill säga, att varje församling måste ta tag i barnfrågan och leta efter de material och det stöd som finns att få, och vara tydliga med vilket stöd de vill ha. Det finns ganska mycket bra material på Equmeniakyrkans- och Equmenias webbplats nu.
Behov av verkstad
Karin lyfter också att en nationell jättesatsning inte per automatik innebär att alla församlingar hakar på direkt.
– Det har att göra med när i församlingens liv man är mottaglig för att göra verkstad av det här och då måste man göra det väldigt lokalt, på sitt sätt.
– Sen har inte Equmeniakyrkan nationellt gjort färdigt, det är ett pågående projekt. Vi har gjort det vi mäktat med nu och det kommer att hända mer.
Och det här att dubbelarbeta från nationellt håll?
– Ja, det förstår jag inte riktigt och det går inte att hålla koll på precis allting för mig, men i den här barn-familj-församlingsgruppen fanns det ju med representanter från Equmenia. Så jag vet inte varför det blev så.
Tänker du att det är vanligt med dubbelarbete?
– Ja, absolut. Det är en av de sakerna vi spanar på, hur vi ser till att vi vet hur vi kan ställa våra vektorer tillsammans på ett bra sätt.
Och hur var det med själva den där affischen då? Jo, inlägget om den gillades och spreds flitigt på sociala medier och Linnea Hjelm uppmuntrar församlingar att göra om sitt sätt att göra gudstjänst, men säger också att de inte behöver göra allt på en gång.
– Det står bland annat att man kan ha något matigt på fikat. Det kan man börja med
på söndag. Ta de lätta sakerna först, det är bättre än inget. Man behöver inte fastna i att “2027 ska vi börja satsa”.
Linnea ser också att det hade varit roligt att göra en liknande satsning för andra åldrar.
– Hur gör man en gudstjänst som passar någon som är 85? Jag tycker det hade varit en kul variant på det. “Tänk på hörslingor och låga trösklar. Vart kan man ställa sin rollator?”
