Debatt: Tappa inte tron på texternas betydelse

För egen del vill jag att det i basen ingår innehåll som har text som utgångspunkt. Det skriver Henrik Hemrin i ett debattinlägg om formandet av framtidens Sändaren.

Jag läste debattartikeln förra veckan av Erik Eklund om att Sändaren framöver borde bli en ljud- och video-publikation med text endast som en transkribering av det andra.

Instinktivt obstruerade jag mot detta i mina tankar. Men sedan vilade jag på hanen och tänkte att det kanske är rätt.

Min nästa tanke är att den första frågan är vad är det för innehåll som Sändaren ska ha och med kompletterande frågor om Sändarens syfte och målgrupper.

Jag skriver ibland egna artiklar, bloggar, på min egna hemsida. Jag har under de senaste åren blivit mer aktiv i att följa bloggar och andra artiklar på diverse mindre hemsidor, och jag gör det i stor utsträckning med RSS-tekniken. Varje gång som Sändaren publicerar en artikel så ploppar den in i min RSS-läsare.

Ibland gör jag själv poddavsnitt på Hacker Public Radio (som inte har något med Sändaren eller Equmeniakyrkan att göra). Dessa avsnitt är av kunskapsdelande karaktär. För att få ihop mina tankar på ett sätt som förmedlar mitt innehåll begripligt så föregås det av förberedelser och skriva ner allt i någon form av textmanuskript.

Med denna utvikning vill jag lyfta två saker: det är inte nödvändigtvis mindre tidskrävande varken i förberedelse och genomförande att producera ljud eller video jämfört med textbaserat innehåll för de som arbetar med Sändaren. Och om debattinlägg likt detta ska inlämnas som ljud eller video så tror jag tröskeln stiger för vilka som kommer att delta i debatten i Sändaren.

Medan hanen har vilat så har både Joel Halldorf och Erik Ekstrand åter skrivit i ämnet.

Utöver vad Joel skriver om olika publikationsformer så tänker också på annat innehåll som jag tror passar bättre i textform, med exempel såsom nekrologer och dödsannonser. Nu är det inte alls säkert att sådant alls ska finnas i Sändaren framöver, utan se det just som exempel på frågan om vad Sändaren ska ha för innehåll.

Erik nämner att för att nå nya prenumeranter och speciellt unga att ljud och bild är lämpliga publiceringsformer och att detta publiceras på stora plattformar, specifikt nämns de instängda plattformarna Youtube och Instagram (med prenumeranter menar jag obestämt om Sändaren är en betald eller gratis publikation, tryckt eller digital, öppen eller med inloggning). Ovan nämnda instängda plattformar kräver i viss eller hel grad ett konto med spårning som ägs och drivs av helt andra aktörer än Sändaren.

Jag anser att basen för att prenumerera, ta del av, Sändaren måste vara att man kan göra det utan att vara prenumerant/konto hos Meta, Alphabet och andra främmande aktörer.

För egen del vill jag att det i basen ingår innehåll som har text som utgångspunkt. Sedan må det mycket väl också finnas innehåll med ljud och video som utgångspunkt. Runt allt detta kretsar för mig frågorna om vad Sändaren ska ha för innehåll och för vilka den är tänkt.

/Henrik Hemrin

image_pdfLadda ner som PDF

Läs mer

Domen kom; nu fortsätter kyrkans viktiga arbete

När en pastor döms för barnpornografibrott är det lätt att andas ut. Rättsstaten har gjort sitt, kapitlet är stängt. Men för de barn som finns i materialet är ingenting stängt. Och för kyrkan som rörelse återstår det viktigare arbetet.

Mellan hägg och syren – en tid för bön

Häggen blommar och syrenen doftar. Det är dags att stänga, så gott det går, och vända sinnet mot något större. Kyrkan världen över befinner sig i en av årets mest intensiva bönetider – och vi är inbjudna att vara med.

Robban Tjernberg: ”Kyrkan behöver hålla fast vid sitt centrum”

När samfundsgränserna blir allt mindre självklara tror Robban Tjernberg att kyrkans framtid ligger i större enhet, djupare generositet och ett tydligare fokus på det gemensamma centrumet: Jesus Kristus.

Varje generation gör upp med sina egna normer

Frikyrklighetens syn på alkohol har förändrats kraftigt. Men kanske säger diskussionen minst lika mycket om generationsmönster som om alkoholen i sig. Varje generation tycks behöva göra upp med sina egna normer – och låta andra göra detsamma.