Denna artikel om Björkbackskyrkan i Örbyhus är en uppföljning till Sändarens tidigare intervju med Josefine Arenius om generationsutmaningarna i dagens frikyrka.
Från Örbyhus tar man sig med bil på under timmen till både Gävle och Uppsala. Kommunikationerna är goda och det byggs en ny förskola och nya hus. Dessutom är huspriserna betydligt lägre än i städerna, vilket gjort att inflyttningen av barnfamiljer till Örbyhus är stor. Detta har gynnat ortens Equmeniakyrka, Björkbackskyrkan, som har ett stort barn- och ungdomsarbete.
2007 gick tre missionsförsamlingar med flera missionshus och kyrkor samman och satsade på Örbyhus som centralort och Björkbackskyrkan som centralkyrka. Missionshusen såldes allteftersom och en total upprustning av Björkbackskyrkan gjordes. På plats i renoveringen och utbyggnaden fanns många tonåringar eftersom alla behövde hjälpa till. Att de var med tror Jens Marklund, pastor och föreståndare i församlingen, påverkar kyrkan än idag. Ja, han ser det till och med som en av nycklarna till att församlingens medelålder, 40 år, är lägre än i många andra Equmeniakyrkanförsamlingar. Många av tonåringarna stannade kvar i församlingen eller kom tillbaka när de senare bildat familj.
– Många i min åldersgrupp, de mellan 25 och 40 år, var väldigt engagerade i bygget och det tror jag har gett en del frukt i form av ägandeskap och generationsväxling. Det gör något med en när man fått gipsa och måla väggen man ser varje dag i kyrkan, säger Jens Marklund.
I Björkbackskyrkan finns det idag två barnkörer, 60 barn i scouterna och ett stort tonårsarbete. När Jens Marklund började som pastor för tre år sedan kikade han i församlingsboken och såg att 23 av de 25 senaste medlemmarna som mottagits på bekännelse var under 20 år och många av dem är inte uppvuxna i församlingen.
– Det är tydligt att vägen in i vår församling går via barn- och ungdomsarbetet, säger han.
För många församlingar kan detta låta som en dröm, för hur många längtar inte efter ett rikt barn- och ungdomsarbete som dessutom leder till församlingsmedlemskap? Men det är ingen slump att det ser ut såhär i Björkbackskyrkan, säger Jens Marklund.
– Det är många som säger “lyllos er” och det är klart att det är lyxigt att ha det så här, men vi har också jobbat stenhårt för det.
Församlingen har sedan 2007 beslutat att satsa på barn och unga som prio ett. Björkbackskyrkan har haft en heltidstjänst för den målgruppen sedan dess och har jobbat mycket med tonårsgruppen. Både Jens Marklund som föreståndare och Matilda Ericson som är ungdomspastor åker till exempel med på läger. Det gör att avståndet mellan församlingen och barn- och ungdomsföreningen är väldigt litet, säger Jens, och han tror att det dessutom finns två anledningar andra därutöver. Den första är att kyrkan är liten, därför används hela kyrkan under tonårsverksamheten och det gör att unga känner sig hemma i hela kyrkan. Den andra anledningen är en tillåtande miljö i gudstjänsterna. Gudstjänstledarna är mellan 15 och 70 år och gudstjänsterna kan variera mycket från söndag till söndag.
– Många andra församlingar har en Equmeniagudstjänst eller tonårsgudstjänst per år, och den söndagen är det mesta tillåtet, medan de andra söndagarna är som vanligt. Här ser jag en skillnad; i vår församling lånar vi inte ut en gudstjänst om året till ungdomarna, utan vi vill bygga varje gudstjänst på ett sätt som gör att en ung generation vill vara med, säger Jens Marklund.
Det betyder inte att gudstjänsterna i Björkbackskyrkan alltid är “flashiga”, att det bara är nya lovsånger, temagudstjänster och att en rökmaskin dundrar på (eller vad man nu kan tänka att ungdomar gillar). Församlingen har under tre år satsat på den gemensamma sången och psalmer är en del av det och de följer ofta kyrkoåret. Björkbackskyrkans gudstjänster är helt enkelt ofta som många andra kyrkors. Det som kan skilja är att det är mer än tillåtet att tänka nytt om man vill, menar Jens Marklund, något som han tror är a och o om man vill nå de yngre generationerna.
– Jag har varit i församlingar där alla förutsättningar för att sänka medelåldern egentligen finns. Men man är inte beredd att betala vad det kostar: att musiken låter annorlunda eller att gudstjänstformen blir annorlunda. Man vill för mycket ha det som det brukar vara och då tappar man de yngre.
Så här långt låter kanske Björkbackskyrkan som en dröm för många. Men allt är inte smidigt och enkelt. Låg medelålder innebär att många är upptagna med mycket annat och det här med att få klara besked är inte en självklarhet. Det känner Jens Marklund väldigt väl till.
– För min del är det ju lite av ett elände att ha med min generation att göra, det är ju bara så, säger han och ler.
– Jag får inte svar eller så svarar de “jag vet inte” eller de något yngres svar: “vi får se”. Och det funkar ju inte för mig. Jag behöver veta.
När Jens Marklund började sin tjänst för tre år sedan kunde det i mitten av veckan saknas både musiker och gudstjänstledare till söndagen. För att ordna upp detta samlades delar av församlingen efter ett kyrkfika och pratade om vad de ville med gudstjänsten. Sedan dess har det funnits en grupp som ansvarat för att styra upp gudstjänstledningen. Alla gudstjänstledare blir nu tilldelade ett datum utan att först ha blivit tillfrågade och utan möjlighet att svara “vet ej” eller “vi får se” eller “kan jag höra av mig samma vecka?”.
– Det funkar mycket bättre för de yngre medlemmarna. Det är ett tydligt exempel på hur olika generationer fungerar. De äldre i församlingen kan ju svara om de kan om sex månader för de vet vad de gör då.
Ja, dessa äldre som så många församlingar är uppbyggda av, många kyrkor byggda av. Många gånger människor som troget arbetat ideellt med allt från bullbakning, inköp av diskmedel och skruvande i väggar i många, många år. Människor med koll och engagemang och varm blick, ni vet. Hur många sådana finns i Björkbackskyrkan?
Jens Marklund berättar att det finns ett gäng mellan 85 och 88 år, åtta medlemmar över 90 år och att han efter vårt samtal ska iväg och fira en kvinna som fyller 102 år idag. Så visst finns det äldre i församlingen, men gruppen pigga pensionärer, som så många andra församlingar bygger på, går att räkna på några fingrar.
– Och de gör allt. Vill man få något gjort dagtid är det till dem man ska vända sig till. Men eftersom de är få skakar många av de stabila strukturerna som man tänker att en församling ska ha. Det är så mycket som bygger på att man har, vill och kan lägga tid. Vi har inte så jättemånga som har de möjligheterna.
Det här är Jens Marklunds första pastorstjänst. Han är uppvuxen i Equmeniakyrkan i Sundsvall och innan han blev pastor hade han aldrig trott att han skulle uppleva problemet att det är för få äldre i en församling. Men det är en jätteutmaning för Björkbackskyrkan. En utmaning vars lösning inte bara är att gå och vänta in att folk blir äldre. Istället förs en del samtal i församlingen kring hur de kan vara kyrka utifrån de förutsättningar som finns. I de dialogerna ser Jens Marklund att generationerna i församlingen kan tänka ganska olika. De yngre är mer måna om sin tid och beredda att köpa in tjänster, medan de äldre är mer måna om sina pengar, men har tid. Det är inte lätt att försöka mötas i det, säger han.
– De allra flesta, eller en stor grupp i alla fall, är förstahusägare här i Örbyhus och försöker bygga sitt liv och hitta sin plats. De parerar engagemang i föreningslivet med engagemang i kyrkan, och har jobb, småbarn, vabb, husbygge och pendling. Då blir det lätt så att man hellre är med och gör insatser där man känner lust än att man går in och gör en massa måsten.
Det blir tydligt när församlingens valberedning försöker fylla listorna. Yngre vill göra insatser här och där istället för att säga ja till långsiktiga uppdrag och bära arbetet, säger Jens Marklund.
Så hur gör ni när det långsiktiga inte finns?
– Det löser sig nog ofta med att någon som redan gör mycket tar på sig ännu mer. Vi har ju fortfarande listor med sjuttioelva uppdrag som ska väljas, men det finns en känsla av att vi inte riktigt pratar om varför eller hur man ska göra de uppgifterna. Jag tror att det ibland finns en bild av att vi i kyrkan gör saker så himla krångligt. Att det är jättelätt löst egentligen.
Vad ser de för lösning?
– Det kan jag inte riktigt svara på, men det är väl i det som jag tror att vår strukturella generationsväxling ligger. De som vill visionera behöver ta steget från att bara vara visionärer till att också vara bärande i det på något sätt. Det behöver inte se ut som det gör nu, men någon behöver göra det som visioneras, men tiden räcker inte till för min generation.
Likt många församlingars årsmöten och församlingsmöten är det glesare och högre medelålder än under gudstjänsterna. Då lyser ofta de yngre generationerna med sin frånvaro, men så fort det blir sådan kris att något kanske får ställas in eller läggas ner dyker de upp, berättar Jens Marklund som tycker det är lite dubbelt.
– För å ena sidan tycker jag att de som är äldre och har varit i vår församling väldigt länge är flexibla och släpper fram och förhåller sig till alla de här människorna som man inte vet om de dyker upp eller inte, på ett väldigt generöst sätt. Och det gör ju att det på något vis ändå funkar. Men å andra sidan: om de äldre slutar helt med saker som församlingen tycker är viktiga, då tycker jag att folk steppar upp. Så det är lite dubbelt.
Men ibland möts generationerna när de som inte kunnat ge besked ändå kommer och gör saker tillsammans med de äldre. Då hör man hur Jens myser.
– Det blir så bra, alltså det blir så bra! Fantastiskt! säger han med emfas.
– Det där är ju hoppet som gör att man också orkar med att det är lite slitigt med att folk inte svarar eller att man inte vet. Hjärtat finns ju här, även om resan dit kan vara lite krokig ibland.
Björkbackskyrkans församling har haft unga och barn som prio ett i snart 18 år, sedan 2007. Man kan undra om, och i så fall hur, det påverkat de äldre? Har prioriteringen bidragit till att det är så få engagerade pensionärer? Och gör kyrkan satsningar för att locka äldre, likt andra församlingar gör satsningar för att få fler barn, unga och unga vuxna? Nej, inte riktigt, säger Jens Marklund, men de anordnar saker som de vet att äldre gillar.
– Vi har kanske haft skördefest i … kan det vara 150 år? Ja, det finns ju saker som de äldre med självklarhet engagerar sig i som de yngre inte fattar grejen med, men många kommer och är med ändå, säger han och funderar lite.
– Jag skulle nog säga så här: jag tror egentligen inte att vi gör riktade satsningar till någon målgrupp. Men jag tror att vi är väldigt måna om att försöka bygga en miljö och en kultur som yngre känner att de kan vara i. Och det kan vara så att det blir på de äldres bekostnad.
Det har till exempel inneburit att gudstjänster ställts in för att istället anordna lan, då unga ses och spelar datorspel tillsammans. Och så finns de äldre som inte kommer på söndagsgudstjänsterna alls eftersom de tycker att det är för rörigt med mycket barn och mycket ljud.
– Någon äldre uttryckte “jag har min gudstjänst på torsdagarnas dagträff”. Och det är väl jättefint om det kan vara så! Därför lägger jag lite mer krut, tid och omsorg på att forma den andakten.
Jens Marklund ser det som att en generationsväxling är påbörjad i vissa delar, till exempel när det gäller gudstjänstkultur, men att en ny skulle behöva göras när det gäller de bärande strukturerna som servicegrupper och ekonomi. Det blir mycket för de äldre. Men Jens säger att han ändå tycker att det är så det ska vara och refererar till bilden Niklas Piensoho delat i Sändarens podd På jakt efter framtidens kyrka som han även skrivit om i en krönika: när mamma och pappa bjuder hem alla på julfirande så anpassar de det som står på bordet efter vad barnen och barnbarnen gillar och står även för alla kostnader.
– Det är en bra bild för församlingen, så tänker jag att det borde funka. Sen kommer det en tid när ansvaret för de yngre växer, men kanske kan de inte ta fullt ansvar just nu.
På frågan om hur han ser på framtiden om tio år svarar Jens Marklund att han drömmer om struktur och bärande servicegrupper eller kyrkvärdsgrupper. Om arbetsgemenskap, som de äldre värnar om idag, och gärna utrymme för bön och samtal. Att det inte bara handlar om att “städa någons skit” utan att gemenskapen djupnar så att det känns roligt och viktigt för unga som har tusen saker som snurrar i livet. Han har stort framtidshopp.
– Ja, jag tror att vi har tio riktigt bra år framför oss. Till exempel håller vi på att börja projektera för att bygga en dopgrav. Vi har haft nio dop på ett och ett halvt år men har fått låna grannförsamlingens två mil bort. Det är roligt att jobba i en församling som tänker att nu måste vi bygga en dopgrav!
Slutligen, till dig som sitter i en församling och saknar de yngre: Här kommer Jens Marklunds bästa råd till församlingar som vill skapa en stabil ungdomsgrupp som gillar att vara i kyrkan.
– Lägg 20 000 kronor på nya soffor och låt dem måla om i något rum. Då är det klart för några år framåt. Det har gällt här, fast då i lite större skala.
