I onsdags intervjuades kyrkoledare Karin Wiborn om utmaningarna och möjligheterna för pastorerna och diakonerna i Equmeniakyrkan, igår gav Linnéa Lidskog på enheten för ordinerade medarbetare sin bild av läget. En tredje med en påtaglig insyn i hur det ser ut med återväxten inför framtiden är Niklas Holmefur, rektor på EHS.
– Å ena sidan så tänker jag utbildningen som helt fristående, som något som lever sitt eget liv, men det är ju samtidigt lika sant att vi sitter ihop med den sektor vi utbildar för. Så visst kan det anses naturligt att jag bör ha tankar kring hur framtidens ledare för kyrkan formas.
Det ska poängteras, innan samtalet med dess rektor går vidare, att EHS uppdrag är bredare än vad som fokuseras i denna text. Vid sidan om Avdelningen för religionsvetenskap och teologi så finns nämligen även tre andra utbildningsområden på skolan: Avdelningen för mänskliga rättigheter och demokrati, Avdelningen för östkyrkliga studier samt Avdelningen för verksamhetsstöd.
I vilken utsträckning tänker du på EHS som viktig för Equmeniakyrkans framtid?
– På ett sätt är det naturligt att tänka på oss som en påtaglig och viktig del av den eftersom vi ju bland annat utbildar människor för tjänst inom Equmeniakyrkan. Samtidigt som det ju är så många andra bitar och faktorer som spelar in kring hur det arbetet i församlingar sedan ter sig i praktiken.
Såsom?
– Massa olika omständigheter. Det är ju som med sjuksköterskebristen, den handlar ju inte primärt – eller kanske egentligen inte alls – om hur utbildningen är utan om hur omständigheterna och förutsättningarna ser ut därefter: Är det en rimlig livsväg jag ger mig in på med detta yrkesval. Det är klart att utbildningen har betydelse, men det är ingen stor vinst om folk älskar utbildningen men sen inte kan använda den ordentligt såsom de drömt och hoppats.
Och då syftar du på arbetsvillkor, lön…?
– Exempelvis, möjligheterna att få arbeta och utvecklas på ett konstruktivt sätt i sin tjänst är viktigt. Framtidstron, den allmänna, är viktig – tror vi på vår kyrka och dess framtid? Jag menar det inte i någon hurtfrisk och ytlig mening, som att man tror på stabil numerär framgång utan om ett grundläggande förtroende för kyrkans riktning och en övertygelse om dess uppdrag.
Menar du att det saknas eller talar du om det som en allmän sanning?
– Jag säger inte att det saknas inom Equmeniakyrkan, men det är en sådan sak jag tycker att man behöver vaka över. Om sådant inte skulle vara på plats , om man inte känner trygghet i att det håller långsiktigt, så blir rekryteringen för oss klurig, men om framtidstron på yrket inom kyrkan är stor så är rekryteringen betydligt enklare.
Och ska man hålla i längden så är, vid sidan om framtidstron, utbildning viktig?
– Verkligen, ska framtidens ledare vara hållbara så är jag övertygad om att akademin har en betydelsefull roll att spela. Vi utbildar inom ett fält som har tusenårig tradition av tolkning, gestaltning… Det finns en kunskapsmassa att ta tillvara på, som det är bra om blivande pastorer får del av. Här finns en rent akademisk del att vårda, ska man ta sig an ett yrke i förändring – dessutom i ett samhälle i förändring – så behöver man vara rotad i något. Historien är som sagt lång och gedigen och kunskap kring kyrkohistorien är bra inför framtiden eftersom saker tenderar upprepa sig i nya former.
Ibland beskrivs akademin som onödigt torr, jag gissar att du inte håller med.
– Jag tycker inte det, nej, eller jag tycker kanske snarare att det inte är så farligt om delar av en utbildning skulle vara lite torr. Vi är inte tänkta att vara kyrka, det är inte vårt uppdrag, vi ska utbilda och ge såväl kunskap som verktyg inför framtida arbete.
Är det kanske mer praktik som efterlyses?
– Det finns det säkert de som tycker och det är inte oviktigt, men allt måste inte prompt in i utbildningen heller. Det behövs mer pastoral formation, men allt ska inte ske på utbildningen utan där är det akademins villkor och principer som är de viktiga. Ibland tycker jag att resonemangen blir lite märkliga, som de som tycks anse att huvudfrågan är vad gamla högskoleverket sa att vi får göra på lektionerna eller inte: ”Får vi be?” Det finns ju mängder av möjligheter att be under veckan, men klassrummets undervisning är ju inte platsen för det.
Men kanske behöver saker utvecklas och förändras också? Många tidigare ungdomsledare inom Equmenia söker snarare till Akademi för ledarskap och teologi (ALT) än till EHS, kanske behöver utbildningen ses över för att locka dem i större utsräckning?
– Det pågår hela tiden utveckling men det behöver hela tiden tänkas till kring hur man gör det så att kurserna fungerar bra rent akademiskt, så att utbildningen fungerar bra. Ibland hör jag att ALT lockar för att det är mer digitaliserat, men det är fel – där är det istället EHS som ligger före. Du behöver komma in mer till studiecentret på ALT än på EHS, men ALT har fler studiecenter runt om i landet så att det blir närmare att pendla för fler.
Är det ett problem att ganska många från Equmeniakyrkan väljer en annan utbildning än den egna?
– Här finns det flera saker att kommentera. För det första är det inte alltid så enkelt att slå fast var folk har sitt kyrkliga ursprung, en del kommer exempelvis från samarbetsförsamlingar som tillhör flera samfund. För det andra så tycker jag man behöver slappna av lite kring detta, rent teologiskt är det en utbildning var man än går den. För att göra en jämförelse: Det spelar ingen roll om du pluggar till sjuksköterska i Sundsvall eller Göteborg, båda är fullgoda utbildningar.
Så det finns inte anledning för Equmeniakyrkan att fundera på vad man får för de sex miljoner man skjuter in i EHS årligen?
– Jo absolut, det behöver man fundera på men kanske inte för smalt. Man går in med sex miljoner men får, tack vare de statliga bidragen, en högskola med en årsomsättning av ytterligare 30 miljoner. Och tänk att man har en egen utbildning, det är inget som exempelvis Volvo har men Equmeniakyrkan förfogar över en egen högskola som bland annat utbildar inom teologi men även exempelvis i mänskliga rättigheter och demokrati, frågor som ligger Equmeniakyrkan nära
– Lägg därtill forskarutbildning och all forskning som bedrivs. Så värdet för Equmeniakyrkan är betydligt större än enbart “pastorsprogrammet”, även om vårt samtal nu fokuserar på det.
Istället för att se EHS och ALT som konkurrenter kanske de ska tänkas samman, är det något det funderas kring?
– Med min bakgrund – jag kom ju från ALT till EHS – så har det nämnts ibland, ja, men det finns i nuläget inget ägarinitiativ i den frågan. Vi har en del samarbete och utbyte av olika slag, nyttjar varandras kompetenser som goda kollegor men utan formell samordning eller gemensam riktning.
Kanske är en onödig fundering?
– Nej, men eftersom det saknas ägarinitiativ så är det inte en levande fråga men vem vet vad som händer, det är inte säkert att allt kommer se ut som nu framöver.
Så det finns ingen kris att tala om inom detta?
– Nej, det tycker jag inte, EHS är välfungerande och utbildar, men det finns förstås sånt som kan utvecklas och vi ser gärna fler studenter som är inriktade på framtida arbete i Equmeniakyrkan, absolut. Som jag sa tidigare, utbildning är viktigt. Men som jag också sa, den är inte allt – det finns mycket annat att fundera kring för att skapa hållbarhet. Vid sidan om det vi redan pratat om kan även vikten av fortbildning nämnas.
Att få chansen till vidareutveckling?
– Precis, fortbildning påverkar i allra högsta grad långsiktigheten i yrket och kan även hjälpa avlasta lite av pressen inför åren hos med sin grundläggande utbildning att veta att man inte behöver bli fullärd, att det finns chans att växa vidare. Att köra fast i sin yrkesroll är jobbigt, känslan av att stå och stampa, och då är fortbildningen en väldigt viktig del för att ge chans att växa vidare och få ny energi.
Rent allmänt och stort, om vi lämnar fokuset på utbildning, är du hoppfull inför framtiden för kyrkan?
– Det finns utmaningar, det gör det alltid och vår samtid är fylld av en del sånt. Men ryktet om frikyrkans död är kraftigt överdriven. Jag har ofta förundrats över hur lång tid det tar att lägga ner en församling, även när det är rimligt att den ska läggas ned i exempelvis en bygd med avfolkning så är kyrkan ofta det sista som försvinner: affärer, caféer och så vidare lägger ner långt tidigare.
– Jag tror det beror på att det finns så mycket livskraft, det tar liksom emot mer på grund av det. För mig är det ett bra perspektiv för att peka på en livskraftig rörelse där så mycket blommar och där det hela tiden söks vägar för att få saker att överleva och växa. Så ja, vid sidan om krismedvetenhet så tycker jag kyrkan också ska vara stolt och se framtiden an med tillförsikt.
Läs också:
Karin Wiborn: Vi behöver arbeta med den interna enheten
