Ljudnivån i myllret bland 400 minglande kyrkanställda är helt klart hög. Jag säger till Oskar Skarin: “Låt oss gå till en öde trakt”, men den trakten var dock inte heller vidare tyst. Men Oskar, som är pastor i Söderhamn, är van. Det här är hans femte Vinterkonferens. De har visat sig vara viktiga för honom – här får han fortbildning, förkunnelse och en gemenskap där han kan slappna av och inte behöva vara pastor.
– Jag får bara vara. Jag kan nog sakna det ganska ofta i min pastorstjänst, att få vara på gudstjänst och bara lyssna, vara med och sjunga och be som alla andra och inte vara den som håller i allt.
Gemenskapen är viktig på konferensen och många gamla vänner träffar Oskar bara här. Och det är ett sammanhang med mycket förståelse, säger han.
– De flesta förstår ju vad jag pratar om när jag beskriver vad jag kan stå i som pastor. Det är väldigt skönt att inte behöva förklara så mycket.
Alla deltagare på konferensen är indelade i tvärgrupper, sammanlagt 48 stycken, och de grupperna ses vid några tillfällen. Bland annat skulle alla äta med sin grupp under konferensens onsdagskväll. Oskar tycker att det är ett bra initiativ för att träffa nya och att inkludera alla i gemenskap.
Tror du att det är lätt att känna sig ensam på konferensen om man kommer som ensam anställd?
– Ja, och det uttrycktes vid bordet i onsdags. En del kommer också från ett annat samfund och känner ingen här. Jag själv har ju läst tillsammans med jättemånga – jag tittade ut över folkhavet och insåg att jag vid varje bord kände någon som jag skulle kunna sätta mig och prata med. Men så är det inte för alla.
Oskar Skarin lyfter också att man i sin profession i hemförsamlingen kan vara trygg och självsäker, men att det inte är samma sak som att vara trygg på en stor konferens.
– Jag är nog i grunden introvert, men har lärt mig metoder för att vara extrovert. Det är väldigt mycket folk här och det är inte självklart att känna sig bekväm.
Känslan här är ju att alla medarbetare i Equmeniakyrkan är extroverta.
– Ja, men jag tror det är många här som har introverta drag. Absolut. Som kan tycka att detta är ganska påfrestande och lätt att känna sig utanför.
Under Vinterkonferensen är det bland annat morgonböner, gudstjänster, föreläsningar och seminarier – många tillfällen att få både förkunnelse och fortbildning. Oskar Skarin säger att han vid alla tidigare Vinterkonferenser fått med sig redskap som han behöver i sin tjänst.
– Förra konferensen gick jag till exempel på en föreläsning om brottsförebyggande arbete med BRÅ och polisen. De pratade om kriminalitet i Botkyrka, och vi ser samma tendenser i Söderhamn, så det gav flera konkreta redskap hur vi kan göra hos oss.
Oskar är här med sin kollega Elina Skarin, tillika fru, och de delar upp sig så de inte går på samma seminarier för att få så stor bredd som möjligt på undervisningen. Sen diskuterar de flitigt vad de fått med sig och hur de kan använda det i församlingen. Och församlingen, ja den är väldigt synonym med Oskars och Elina Skarins liv.
– Det blir väldigt naturligt att prata om församling hemma. Någon av oss får plötsligt en tanke och så börjar vi prata om hur vi ska jobba med det och sen går det över i vem som ska hämta barnen och att vi behöver köpa chips till kvällen. Det blir ett vardagligt resonemang om församlingen, hur vi utvecklar oss, vad nästa steg är, vad vi drömmer om just nu på ett sätt som jag tror skulle kunna vara svårt om jag hade haft en annan kollega än min fru.
– Sen får man ju hitta en balans så man inte tar med jobbet hem för mycket. Men det berikar väldigt mycket att jobba tillsammans som par. Det kan vara bra att säga till alla som tror att det inte funkar, säger Oskar och ler.
Vad hoppas du få med dig hem från konferensen i år?
– Att jag känner mig uppfylld, inspirerad och har en längtan efter att komma hem och fortsätta arbeta. Så kände jag efter förra Vinterkonferensen, jag fick med mig en längtan och inspiration som höll i längden. Vi håller fortfarande på med en del av det som jag bar med mig härifrån då.
Tidigare artiklar:
