Mantrat för dagen är att ”terroristerna inte får vinna”. Naturligtvis. Men vad betyder det? Är det bra att ge mördarna så lite uppmärksamhet som möjligt?  Smittoeffekten har blivit uppenbar de senaste veckorna.

Å andra sidan; är det bra att låtsas som ingenting och införliva de mest groteska våldsdåd som en del av vår vardag?

Ju närmare vår egen tröskel desto större uppmärksamhet – så funkar journalistiken och visst är det okej att fråga svenska Thailandsturister om de är oroliga efter helgens alla våldsdåd. Men samtidigt hur många spaltmillimeter har svensk press skrivit om att det förra veckan dog 70, sjuttio(!) människor i ett terrorattentat i Pakistan. Världen Idag hade en sida om det. De flesta medier tiger still. 

De västerländska samhällena under attack planerar motoffensiver. Åtminstone självklara saker som skärpta gränskontroller, koll på nätet, bevakning av misstänkta blivande jihadister med mera, och självklart, ta föräldrars oro för barn som ”radikaliseras” på allvar.

Tyskland går ett steg längre och sätter in fler poliser, snabbare utvisningar och indraget medborgarskap för  den som strider för terrorgrupper.

Så länge det inte är rättsvidrigt bör kanske också Sverige anpassa lagar och regler till en ny tid. Det är bra att kunna skilja agnarna från vetet, då blir det enklare att samtidigt ha en generös och välkomnande flyktingpolitik.

Annika Ahlefelt