Min bestämda uppfattning är att det behövs hyfs, sans och reda i de känsloladdade frågorna kring det judiska folket, staten Israel och de gammaltestamentliga utsagorna. Att det judiska folket utifrån sin religiösa tradition uppfattar sig som Guds utvalda egendomsfolk är en komplikation i relationen till andra folk.
Utvaldheten har å andra sidan skapat den sammanhållning som möjliggjort folkets bestånd genom all förskingring. De har en berättelse som håller dem samman.
Staten Israels tillblivelse och bestånd trots all turbulens i området ses av många, både judar och kristna, som en Guds handling. Statsbildningen är en frukt av den sionistiska rörelsens kamp för upprättandet av en judisk stat samt av FN:s agerande.
Nazismens ohyggliga förbrytelser mot judarna hade skapat en skuldupplevelse och ett gottgörelsebehov hos de i FN förenade nationerna.
De många kristna i USA och Europa som ser detta skeende som en gudshandling och en uppfyllelse av gammaltestamentliga profetior bör noga tänka efter vad för slags gudsbild denna tolkning ger. Den ger oss bilden av Gud som en aktiv politisk aktör beredd att bruka våld. Hur överensstämmer en sådan gudsbild med Jesu Kristi Gud och fader, barmhärtighetens fader och all trösts Gud? Med andra ord, hur stämmer den med Nya Testamentets gudsbild?
Nya Testamentets gudsbild är kyrkans och kristenhetens gudsbild: Fridsfursten vars rike inte är av denna världen och som därför använder kärlekens vapen. Nya Testamentets och kyrkans Gud bygger inga andra riken än Guds rike. Guds rike och staten Israel är inte identiska.
Att stå upp och välsigna Israel och kalla alla som inte gör det för antisemiter är okristligt. Vi som verkligen vill motverka antisemitism i alla dess fula fasoner inser att det är nödvändig med hyfs, sans och reda i debatten och tänkandet kring detta ämne.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Vill bara påminna om att även i NT är det tydligt att Guds löften till Israel, det judiska folket, står kvar, se exempelvis Rom 11:25-32. Vi kan inte välja bort delar av Bibeln bara för att vi inte förstår allt eller för att den inte passar in i det som är politiskt korrekt för tillfället. Istället får vi ödmjuka oss inför Gud och Hans barmhärtighet (vers 31-31). Det är den Gudsbild jag har, en barmhärtig Gud, mitt i all ondska som vi ser, inte minst i Mellanöstern.
Tack Gud för Din barmhärtighet både över Israel och oss hedningar, att vi också, av nåd, fått del i Dina löften!
Allt gott!
Jag delar Götborgs uppfattning om sans, balans och hyfs i all dialog. Det är lätt att halka av vägen om känslan övdrordnas sak.Korta debattgenmälen ger inte utrymme för mer djupgående dialog vilket ämnet öppnar för.Visst bygger kyrkans uppdrag för byggande av Guds rike. Men också för väntan på det Skaparen avsett med evigheten, gemenskapen med Herren utan tidsbegrepp. Anar djupare teologisk kunskap hos Gunnar än hos en enkel läsare men jag ser ingen motsats mellan GT och NT. Ordet "Gudsbild" är knepigt för mig. För nog är NT rätt tydlig på en Gud som handlade i Skriften. Likaså kopplingen mellan såväl Jesu egna ord som hans medarbetares avseende just sambanden. 2 Tim 3:16 säger mig något. Rom 15:4 än mer. 2 Petr 1 16-21 än mer.Vi kan tycka olika men det finns ju mycket i Bibeln som visar på Israels roll i historien som delvis återspeglar sig i dagens erfarenheter. Uppmaningen att vara vakna och vänta på en stund vi faktiskt inte kan exakt ange utgör för min del inget hinder. Israels roll i Bibelns berättelse är något konkret och inte en subjektiv bild i en samhällelig kontext. Så tänker jag. Israel som utvald; javisst står det så.