För Lasse är julen rekreation - att återskapa och bygga upp

Under en stor del av Lasse Svenssons liv har jularna varit en mycket intensiv tid. Medan hans tre söner var små var han församlingspastor i St. Jakobs kyrka.

– Tiden fram till julafton var alltid fullspäckad av gudstjänster, konserter och avslutningar. Allt församlingsengagemang varvades med att under sena kvällar stryka lusselinnen, baka fika till förskolan och köpa julmust på bensinmacken, berättar han när Sändaren träffar honom i Alvik i Stockholm strax innan han tar julledigt.

Men efter de hektiska fjorton åren i församlingstjänst är jularna lugnare nu, sedan Lasse Svensson först var projektledare i två år för processen att bilda det nya samfundet Equmeniakyrkan och nu åtta år som kyrkoledare för samma samfund.

– Under julen är det ingen som efterfrågar en kyrkoledare i församlingarna, det fixar de så bra själva. Så nu är julen verkligen lugn och ro och en del återhämtning. Att ta långa promenader, läsa ikapp och skriva sånt som man ligger efter med.

Julen har blivit en tid för rekreation för Lasse Svensson, att återskapa och bygga upp. Det är inte bara mys.

– Det är viktigt att livets helhet och helighet får plats i julens tid. Det betyder att också se svärtan och sorgen. Jag går gärna till min mammas grav under julen. Och tänker också på alla som firar jul ensamma, som är sjuka eller står inför döden. Julen behöver rymma hela livet, inte bara det där ena ögonblicket när alla lyckas vara vänner tillsammans på julafton. Julen är ett tillfälle att försöka skapa fred i de konflikter vi står i, att låta fredsfursten landa i våra liv.

Lasse Svensson medger att han sällan lyckas med de goda föresatserna han brukar ha inför julen.

– Ibland kommer man inte längre än att man fastnar i all knäck och kola.

Kyrkokonferensen i maj i Malmö ska välja nya ledare, troligtvis en kyrkoledare och två biträdande kyrkoledare. Lasse Svensson har meddelat att han står till förfogande för en tredje mandatperiod, medan de biträdande kyrkoledarna Sofia Camnerin och Olle Alkholm valt att inte göra det.

– Det var inte en självklarhet för mig att fortsätta stå till förfogande, säger Lasse Svensson.

– Då och då behöver man stanna upp och fundera över vad man håller på med. Det här jobbet är så otroligt spännande och roligt även om det också är svårt och utmanande. Därför är det extra viktigt att ställa frågan: Är jag på rätt plats?

Han har landat i att han är det. Han känner en kallelse att stå till Guds och kyrkans tjänst. Att ställa sig till förfogande för en tredje mandatperiod är att fortsätta pröva den kallelsen.

Finns det någon procent av pliktkänsla i beslutet?

– Ja, absolut. Det ingår i att jag vid ordinationen har överlåtit mig till att tjäna kyrkan. Det är ett medvetet beslut att stå kvar. Allt är inte kul jämt. Även om varje dag är meningsfull så är inte varje dag festlig, trots att vi faktiskt kan ha väldigt roligt även under budgetprocesser. Det är viktigt att se att det behövs en kamp.

Lasse Svensson understryker att det framför allt är kyrkostyrelsens och kyrkokonferensens jobb att bekräfta den kallelsen.

– Jag litar verkligen på människorna som har i uppgift att bereda detta ärende och göra valet. De ber över detta och letar efter den bästa lösningen, en trojka som de tror på. Jag är väldigt imponerad över kyrkostyrelsens sätt att hantera detta.

Under tidig höst kunde församlingarna skicka in sina förslag på nya kyrkoledare, samt tankar om vilka profiler och egenskaper de önskar av kyrkoledarna. Listan på de nominerade hålls hemlig. Detta enligt kyrkostyrelsen av hänsyn till att alla nominerade kanske inte vill att deras nuvarande arbetsgivare känner till att de är i en process för ett annat uppdrag.

Du har sett listan på de nominerade som tackat ja till att stå till förfogande i processen. Hur kändes det att se namnen?

– Det kom in 59 nomineringar och ungefär hälften har tackat ja till att gå vidare i processen. Jag blev helt överväldigad av listan. Det är ett fantastiskt arbete som församlingarna gjort och det är så många i vår kyrka som är väldigt skickliga ledare. Och att de dessutom ställer sig till förfogande. Det är otroligt. Jag blir ödmjuk på alla möjliga sätt när jag ser dessa namn.

Vilka egenskaper tänker du är viktiga för kommande kyrkoledare?

– Den processen behöver få leva ett tag till för att man ska kunna landa på ett bra sätt. Jag behöver till exempel inte vid omval fortsätta med de roller och ansvarsområden jag haft, så att man skulle utgå ifrån att hitta en ny Sofia och en ny Olle. Sedan finns det vissa grundläggande kvaliteter som jag tror att alla dessa 59 besitter. Att vara lyhörd och villig att jobba på ett komplementärt vis. När man ska arbeta i ett gemensamt ledarskap behöver man vara ganska prestigelös samtidigt som man är tydlig med sina åsikter och tankar.

Hur det än blir på kyrkokonferensen i maj så står det klart att Lasse Svensson står mitt i en stor omställning efter att ha jobbat väldigt nära med Sofia Camnerin och Olle Alkholm i åtta år. En rekreation, en nyskapelse, är i danande.

– Jag är ivrig på att ta den utmaningen och se hur jag kan utvecklas. Det är ingen självklarhet att jag vid omval bara ska fortsätta i samma spår med två nya biträdande kyrkoledare som bara skulle komplettera mig. Det är ett nytt vi som behöver formas.

Equmeniakyrkan har i genomsnitt tappat nästan 1000 medlemmar per år sedan samfundet startade 2011.

Finns det hopp för Equmeniakyrkan? Kan Equmeniakyrkan fortsätta i samma spår, eller behöver också kyrkan göra en omställning?

– Absolut finns det hopp! Det är hela vårt budskap och det gäller oss också. Jag är väldigt övertygad om att kyrkans bästa tid ligger framför oss. Det är viktigt att komma ihåg att kyrkan är Guds, att den inte står och faller med oss. Samtidigt ska vi ju självklart fortsätta be och arbeta.

Men sjunkande medlemssiffror är ett konkret hot. Hur kan kyrkan bemöta det?

– Genom att tala om det. Vi sticker inte huvudet i sanden utan har numerära mål och funderar mycket på hur vi lever kyrka i vår tid. Samtidigt är det numerära på inget sätt allt. Gud gör enormt mycket i Equmeniakyrkan som inte går att mäta. Vi har skapat en ny kyrka för att vi längtade efter att svara på en kallelse av Gud själv och samtiden, och med vårt föreningsarv är vi särskilt lämpade att möta samtidens behov.

FOTO: MIKAEL M JOHANSSON