November är här och allt är möjligt

Benämningen på en nyskapad högtid som innebär någon form av smygstart av julfirandet och dess pyntade redan i november. Ett sätt att göra en månad som många finner som allra mest ­dyster och mörk, lite vackrare och lite mer uthärdlig, skulle jag tro. Marknadskrafterna jublar troligtvis över desto fler tillfällen att överproducera prylar som inget i skapelsen i slutändan mår bra över förutom de rikas bankkonton. 
Men, konsumtion måste inte vara en förutsättning för att skapa något vackert i och av en mörk säsong där många av oss kan behöva mer ljus och hopp. 

Inneboende stillhet

Samtidigt, kan det finnas ett värde i att låta nov­ember bara vara just november? En månad med någon sorts inneboende stillhet där jag inte måste något mer än det liv som levs. Utan ytterligare förväntningar på att ­pynta, införskaffa, fira och maxa tillvaron. ­Naturen går ned för landning och skalar av. Där händer det mer än vad våra ögon kan se. Där pågår förberedelserna för att nytt liv ska kunna återkomma senare, men vi ser mest det tomma och vemodiga när växtligheten och ­ljuset drar sig undan och försvinner. Det blir ­ganska tråkigt, och tråkigt skulle kunna ge utrymme för annat i livet som inte får utrymme annars. 

Ohållbart att aldrig dra i bromsen

Nej, livet går sällan ned på sparlåga i november bara för att löven trillar av träden och solen går ned tidigare. Men det är ohållbart att aldrig dra i bromsen, att aldrig stanna upp för att låta livet skalas av något. Vi lever i en allt för ohållbar värld som behöver varje sund vardaglig motrörelse. En värld som i mångt och mycket lider brist på eftertanke och stillhet. 
Att saker och ting eskalerar i vår värld är vi smärtsamt medvetna om. Både i det stora och i det lilla. Några svep över telefonens skärm och ångesten riskerar att eskalera den med när ­nyheterna lägger mörker till mörker. Nej det är klart att november inte gör allt det där så mycket lättare med sitt egna mörker, men nu är vi här och vad gör vi med det? 
Jo, jag förstår grejen med novent. Vi behöver lägga ljus till mörkret. I bästa fall ljus till ljus. Det behöver dock inte innebära fler ljusslingor. Det kan snarare innebära fler stunder av att se ljuset glimma där vi annars rusar förbi. Vad det kan vara i ditt liv kanske kan vara just det du får ­finurla på denna månad. Medan du vabbar ett snorigt barn och hänger upp sträva galonkläder med intorkad lera. Medan du väntar i väntrummet på ett nytt stick av influensavaccin. Medan lövhalkan försenar dig till jobbet. Medan du tänder det där ljuset för en saknad vän. Eller vad det nu kan vara som bromsar upp dig för ett ögonblick. 

Hantera motgångar

I bibeln finns massor att hämta av vad det kan innebära att leva med en Gud som ger ljus och liv i livets alla årstider och skeenden. Där rör sig mycket kring den något frustrerande innerbörden att hoppet inte alltid är något synbart. Att tro att livet kan växa även i november skapar uthållighet och motståndskraft. Det där som kallas för resiliens, vår förmåga att hantera motgångar och hur vi repar oss efter dessa, är något som vi kan utveckla och öva upp. 
Kanske är det just det vi alltid sysslat med i nov­ember på denna del av jordklotet, byggt på vår resiliens? 
Nu är det dags igen, oavsett om du smygstartar med pyntet redan nu eller inte, är november här och allt är möjligt. Fast på ett sådär lite vilsamt sätt förstås. 

Therese Palmqvist
pastor i Leksand