Prästernas Indiana Jones om sin stund på jorden

Ett par år senare läste han Din stund på jorden, skickade ett brev till Vilhelm och de kom att brevväxla under Vilhelms sista år i livet. Anders-Petter började leta efter det som han tyckte att Moberg ständigt sökte, men aldrig fann i sina böcker. 

På jakt efter äventyret

Anders-Petter tog ett sabbatsår från gymnasiet och gav sig ut i världen på jakt efter äventyret, efter meningen och efter sin plats i det hela. Resor på egen hand och med Pamela som han träffade på universitet i Uppsala. När hon fann Gud, smittade det av sig på Anders-Petter, de fann varandra och har gått vid varandras sida genom livets toppar, ­dalar och alla stigar dem emellan. ­Anders-Petter präst och missionär, ­Pamela som terapeut.
Det sägs att varje människa bär på en berättelse. Efter att ha läst Sjödins bok konstaterar jag att det, åtminstone i hans fall, är ett påstående i underkant. Under nära trehundra sidor får vi den ena berättelsen efter den andra  och det händer faktiskt så mycket i boken att det nästan ter sig otroligt. Han återkommer till att allt hänger ihop, hur erfarenheter som kanske verkade obetydliga berikat livet och gett lärdomar som behövts längre fram. 

Ganska mätt på alla storys

När jag kommit en bit in i boken känner jag mig ganska mätt på alla storys. För mig som läsare kommer det lägligt en utbrändhet med depression, antidepressiv medicinering och lite av ett nytag om livet och tron. Det blir en styrka i boken att prästernas Indiana Jones inte står pall för hur mycket som helst.
Jag gillade verkligen att läsa Guldtråden . På ett enkelt sätt, och i ett rasande tempo, beskriver han ett liv där han sökt Guds ansikte och velat förvalta sin stund på jorden så gott han förmått.