Så går livet vidare efter bussolyckan

Nyligen körde en buss med frikyrkoungdomar från Jönköping av vägen, när de var på väg till ett sportslovläger i Värmland. Olyckan blev inte allvarlig, men samtidigt en påminnelse om den svårare olycka som drabbade Equmeniaungdomarna från Göte­borg på väg hem från Nyårslägret i Dalarna på nyårsdagen 2023.

Det kunde gått riktigt illa, men med facit i hand blev följderna trots allt lindriga och Equmeniakyrkans krisarbete visade sig fungera nästan till punkt och pricka.

När telefonen ringde på nyårsdagens förmiddag hos Ann Nilsson-Mäki, ordförande i Equmeniakyrkan i Landvetter, var det inte någon som ville komma med nyårshälsningar. I stället fick hon veta att resan hem från nyårs­lägret i Lima utanför Malung för åtta av församlingens ungdomar slutade i en bussolycka. En av dem var allvarligt skadad.

– Den första tanken var bara att detta inte får hända, säger hon.

Kontaktade församlingsledningen

Men beskedet gjorde henne inte lamslagen, utan hon kontaktade den övriga församlingsledningen.

– Vi hade ingen krisplan, det ska jag erkänna. Men många av oss jobbar med ungdomsverksamhet och i skolan, och är vana att agera om något händer, säger hon.

Församlingen stod redan från början i nära kontakt med Equmeniakyrkans region Väst och samfundets nationella nivå. Kommunikationschefen George Olvik var en av dem som tidigt fick höra om olyckan när samfundets krisgrupp aktiverades. Redan en timme efter att olyckan inträffat började den att arbeta. I gruppen ingick George Olvik från nationell nivå, samt Skander Kurtin, Elin Alm och Sandra Wristel från region Väst. Alla kände varandra sedan tidigare.

– Det är en lärdom, att det är viktigt att vara trygga med varandra i en krisgrupp. Vi kunde lita på varandras kompetens och att alla tog ansvar för sin uppgift, säger han.

Fördes till sjukhus med ambulanshelikopter

De första timmarna var fyllda av osäkerhet. Den skadade flickan fördes till sjukhuset i Örebro med ambulanshelikopter.

– Det var tryckande i början, innan man visste hur det skulle gå för henne, säger han.

Samtidigt började journalister från både stora och små medier att ringa. George Olvik, som har lång erfarenhet som kommunikationschef, har aldrig tidigare upplevt ett sådant tryck från media. När han avslutade ett samtal med en journalist ringde telefonen genast igen. Han var med fyra gånger i Ekot samma dag.

– Det hade ju varit en buss­olycka med dödlig utgång några år tidigare, och jag tror det bidrog till intresset denna gång. Många föräldrar över hela landet kunde identifiera sig med den oron man har för att något ska hända sina barn, säger han.

Förberedde sig för att ta emot ungdomarna

Tillsammans med lokala församlingarna i Västsverige förberedde krisgruppen sig för att ta emot ungdomarna som varit med om olyckan. Det beslöts att samlingsplatsen skulle bli i Betlehemskyrkans lokaler i Göteborg. Ann var med när bussarna anlände och hon beskriver stämningen som lugn och varm.

– Det var inte hysteriskt på något sätt. Vi kunde sitta i kaféet och prata lugnt om det som hänt. Men då visste vi också att det gått bra för alla, även för vår ungdom som flugits till sjukhus, säger hon.

Ungdomarnas föräldrar var med i Betlehemskyrkan, och de två församlingarna i Landvetter och Mölnlycke, som har ett mycket nära samarbete, bjöd in alla till ett nytt möte i den egna kyrkan i Mölnlycke två dagar senare. På detta möte fick ungdomarna tid att prata med sina ungdoms­ledare och med erfarna själavårdare. Föräldrarna fick vara i ett annat rum, där bland andra Ann, församlingens dåvarande pastor och en representant för skolan lyssnade till föräldrarnas tankar och oro.

– En del föräldrar är inte församlingsmedlemmar, men de hade lämnat sina ungdomar till oss under lägret. Vi ville visa att vi fanns även för dem, att detta inte bara var något som angick församlingen, säger Ann.

Brett stöd i församlingen

Även om det var Ann och några till som skötte den största delen av krishanteringen så fanns det ett brett stöd i församlingen. Många bad, men hjälpte också till med praktiska frågor.

– Om vi behövde saft och bullar till ett möte så var det genast någon där och ordnade det. Det är man väldigt tacksam för, säger hon.

Även om olyckan var dramatisk så har församlingarna i Mölnlycke och Landvetter gått vidare. Lars Johansson, som är ordförande i Equmeniaföreningen, berättar att händelsen förstås gjorde avtryck i början av 2023, men att den därefter inte präglat verksamheten.

– Vi hade samtal och möjlighet till samtal i början för de som varit berörda. Men det har inte märkts sedan, det har varit som vanligt, säger han.

Upplevde inte att de stod ensamma

För kristeamet på regional och nationell nivå varade den intensiva fasen i två dagar. Även om situationen var pressad så upplevde George Olvik aldrig att de stod ensamma. Tvärtom fick de stöd av sjukvården, polisen och kommunen.

– Vi kunde lämna över mycket till dem, vi behövde inte känna att vi måste ta ansvar för allt, säger han.

Equmenia väl förberedd

Han är också tacksam över att samarbetet med Equmenia fungerade så väl. Ungdomsorganisationen visade sig väl förberedd för att hantera krissituationer.

– Polisen berömde Equmenia enormt, de hade inte mött några som varit lika väl förberedda. Equmenia hade krisplan och allt annat på plats när olyckan inträffade, säger George Olvik.

Nu, ett drygt år efter olyckan, är han tacksam för att allt gick så bra. Han känner sig trygg med att Equmeniakyrkan klarar av att hantera krissituationer.

– Jag tror inte vi skulle göra något annorlunda i dag, säger han.