Pappa Mattias samlar ihop utspridda leksaker och får hjälp av treåringen Josua. Vi slår oss ner i köket för att prata om hur familjen gör för att tron ska bli naturlig och närvarande.

– Jag pratar om min tro i allt från att leta efter nycklarna till att be för den som är sjuk, det är så integrerat i vem jag är, säger mamma Jennifer.

– Men det är inte så att vi har någon struktur, vi har inte and-akt varje dag, går inte till kyrkan varje söndag och spelar inte bara kristen musik eller så.

Tioåringen Jocelyn tycker att de pratar mycket om tron hemma.

– Ni lär oss om Gud hela tiden. Det är inte så att man måste kunna vissa saker, det blir ändå, ­säger hon.

Jennifer menar att de försöker fånga upp saker i stunden, funderingar som både barnen och de vuxna har. Det var vid ett sådant tillfälle, mitt i tandborstningen en morgon, som Jocelyn beslutade sig för att hon vill tillhöra Jesus så hon kan bli tryggare för framtiden, eftersom någon i skolan pratat om att världen kommer att gå under.

Mattias har bytt blöja på minstingen Simeon, sätter ner honom i en barnstol och Benjamin, fem år, ger några duploklossar till lillebror så han har något att göra medan vi pratar.

– Det är ju lättare för barnen att se vår tro när de ser hur vi agerar i vardagen, hur vi pratar till varandra. De gör ju som vi gör, inte som vi säger, påminner Mattias.

– Man får tänka på vilka signaler man ger. En sak som jag beslutat mig för är att läsa Bibeln ur den riktiga boken, och inte i appen. Det ger ett annat intryck än att sitta med mobilen, berättar Jennifer.

En av de viktiga sakerna här har varit att alltid stoppa elaka ord. Visst blir de osams som alla andra, och ibland går det vilt till, men de försöker lära barnen att skilja på sak och person.

– Vi är noga med att säga förlåt till varandra, även vi vuxna till barnen. Vi försöker se varandra som Guds skapelser, oavsett hur arg man är, säger Mattias.

En annan sak är inställningen att det inte finns några dumma frågor, en hållning som ger upphov till många samtal.

Benjamin har krupit upp i mammas famn och han fingrar på andaktsboken som de använder nu. Den har äventyr som tema.

– Jag tycker den här är bra, den förklarar på ett bra sätt, säger Jocelyn.

Traditionella sagor och vanliga barnprogram varvas med musik och berättelser som har en kristen profil. Att sjunga en enkel ”söndagsskolsång” ihop med aftonbönen ingår ofta i godnattrutinen.

I församlingen som Lanelövs tillhör finns några andra barn­familjer, och det tycker de är oerhört värdefullt. Innan pandemin och restriktionerna kunde de mötas ibland och leka och prata och dela frågor om både tro och föräldraskap.

Mattias och Jennifer önskar över lag att de skulle kunna dela livet till vardags mer med andra troende.

– Det är väldigt lite interaktion i församlingen till vardags, jag önskar att vi mer skulle kontakta varandra till exempel när det uppstår problem så man kunde både be för saker och få praktiskt hjälp, säger Mattias.