Bilden av att handla som den ”gode familjefadern” är något att eftersträva. I det större handlar det om någon som ser till laget istället för jaget.
Är Gud man, eller kvinna? Ibland verkar det faktiskt som människor bryr sig om den frågan. Jag gör det inte. Den som tror att den Gud som skapat oändligheten kan förklaras som endera det ena eller det andra könet, tar för lätt på Skaparen. Gud som människa handlar mer om vår egen oförmåga att förstå det ofattbara än om ett genusperspektiv.
Ändå ber vi ”Fader vår…”
Bibeln är fylld av bilder av hur den gudomliga makten närmar sig oss människor. Ofta blir bilden familjär. Det är fäder och söner, mödrar och döttrar, brud och brudgum och så vidare. Och som så ofta har bilderna inte bara en religiös sida. Det finns lika ofta ett samhällsperspektiv med i frågan. Trons oändlighet kopplas samman med vardagen.
Som med ”Fader vår …”
Jag är jurist. En tid tänkte jag mig en bana i de juridiska tolkningarnas gångar. Ord, meningar, betydelser och konsekvenserna av dem belysta och förklarade. Fortfarande finns juridiken med mig i vad och hur jag läser, och hur jag tolkar texter.
Juridiken har gamla rötter. Den romerska rätten och dess latinska uttryck var en liten del av de kunskaper som förmedlades. En del citat har fastnat. Som: ”Pacta sunt servanda” — Avtal ska hållas. Eller: ”Bonus Pater Familias” — Den gode familjefadern.
Bonus Pater Familias är en term inom skadeståndsrätten. Förenklat kan man säga att det handlar om att om vi agerar som den gode familjefadern skulle gjort, kan vi aldrig bli föremål för ett skadeståndsanspråk. Den gode familjefadern gör rättvisa och rättfärdiga avvägningar.
Bilden av den gode familjefadern kanske aldrig varit sann. Ingen far har de egenskaper som krävs för att alltid göra de rätta avvägningarna. Men den har fungerat som något att sträva efter. Jag försöker vara som den gode familjefadern så långt min förmåga räcker.
Och det har skapat en av grunderna för en samhällsutveckling med mer tillit, förtroende och stabilitet. Men var är vi idag? Finns bilden av den gode familjefadern kvar? Han som inte i första hand ser till sitt eget bästa, utan till sin familjs? Där inte jaget, utan laget, är definierande?
Allt mer av dagens moralsyn handlar om mig själv, mina behov, mina krav och mina förväntningar på andra. Den gode familjefaderns långsiktighet har ersatts av en egocentrerad partner i en tillfällig relation. Vi lever i en tid där de vuxnas omedelbara behovstillfredsställelse råder, också i familjebildning och familjesöndring. Och det kommer att få konsekvenser. För människan. För samhället. Och för tron och trons språk.
Var finns den gode familjefadern idag? Visionen om den människa som sätter helhetens goda före sig själv? Vilken bild är möjlig för dagens människa att relatera till för att skapa samma förståelse kring en rättvisa och rättfärdighet som sträcker sig långt bortom mina egna behov? Är det ens möjligt?
En av kyrkans stora utmaningar är att (åter)skapa den berättelse om ett bättre liv.En berättelse om människans utmaningar, möjligheter, behov men också plikter. En berättelse som kan bära både individer och samhällen mot någonting större.
Två ord: ”Fader vår” syftar mot Gud. Men det skapar också grunden för ett samhälle byggt för människor, inte för egon.
KOMMENTARER