Jag är nyss hemkommen från en promenad med musik i öronen från en spellista som gör mig glad. Toner som påverkar oss får vi alla del av; musik som ökar vår köplust i butiker, filmmusik som får oss i stämning och psalmer med tongångar som lyfter budskapet. Men vilken grundton finns inom oss själva och hur påverkar det våra möjligheter, vår tur eller otur?
Häromveckan började en ny dokumentärserie på tv som påannonserades med frågan: ”Hur kunde de ha sådan tur?” Serien handlar om ängla-vakt. Det är mänskligt att fundera på varför vissa har mer änglavakt än andra, varför vissa överlever och andra inte, varför vissa har tur och andra inte. Själv konstaterar jag, ungefär som Predikaren, att ju mer jag anstränger mig för att förstå allt, desto mer inser jag att allt inte går att förstå. Vem kan ens beskriva vad ”tur” är? Synonymer till tur är allt från slump till mirakel och änglavakt, och ingen ordbok kan ge en exakt definition. Men oavsett tolkning kvarstår frågan: Varför befinner sig vissa på rätt plats och andra på fel när det smäller – eller när det erbjuds möjligheter? Varför drabbas vissa av bakslag medan andras problem löser sig vartefter? Välsignad tur, ovälsignad otur eller...?
Vi satt på en lunchrestaurang, några företagsledare och jag, och kom att prata om tur, flyt och när allt går ens väg. Jag har flyt nu men kunde ändå inte låta bli att högt fundera över vad det är som gör att vissa har medgång medan livet hela tiden går andra emot? VD:n sa att det var gnällspikarna som stötte på patrull. Jag tystnade, bryskt uppryckt från mina tankebanor. ”Nää”, sa jag sedan, ”jag kan inte kalla människor som oförskyllt drabbas av motgångar eller sjukdomar för gnällspikar.” VD:n sa att han menade att gnällspikar missar chanser för att de inte ser eller tar vara på möjligheter. Jag insåg att vi inte var oeniga men hade olika perspektiv på ämnet – han som företagsledare och jag som medmänniska till otursdrabbade.
”Att ha tur är ingen slump”, menade psykologiprofessor Wiseman, och det var nog det VD:n syftade på. Visst är det en sympatisk tanke att man kan påverka sin tur, till exempel genom att våga ta kontakter, tro på möjligheter, vilja och våga – för vem vill inte ha tur? Det är mänskligt att vilja uppleva mening, mål och minsta möjliga motstånd. Men vad händer om man vänder på det och säger ”Att ha otur är ingen slump”? Aj … Men det beror såklart på vad man pratar om, för om jag går ut i en mörk gränd i ett otryggt område kan jag bidra till min otur. Men om jag går på en shoppinggata i Sverige en vanlig fredag lever jag bara normalt. Det finns helt enkelt otur i världen. Det vore grymt att säga att vi kan påverka allt, för det kan vi inte, och det finns inte förklaringar till allt. Men kanske är det bara den ena sidan av myntet som ska skådas: den där det står att vi kan påverka graden av tur i våra liv.
Experiment som professor Wiseman gjort visar att personer med otur har tunnelseende och är fastlåsta i invanda mönster, medan personer med tur är positiva och öppna för nya möjligheter. Där finns ändå en logik värd att fundera över. Albert Einstein sa: ”Det finns två sätt att se på livet: ett är att tro att mirakel inte existerar, det andra att tro att allt är mirakel.” Den som utgår från det första blir lätt blind för möjligheter och låter dem passera oupptäckta. Mirakeltroende förväntar sig att möjligheter finns, håller utkik och hittar dem.
Under min promenad växlade det från solsken till grårusk. I det läget kan man vara en som bannar molnen eller en som gläds över solstunden innan. Jag vet inte om det beror på gener, ”tur” eller förvärvad förmåga, men jag har en positiv grundton och tror på möjligheter. Ger det mig automatisk tur eller välsignelse? Knappast, men jag missar åtminstone inte solglimtarna.
KOMMENTARER