Filterbubbla. Ett begrepp och företeelse vi fått bekanta oss med på senare år. Som så många andra nyord är det sprunget ur företeelser och beteenden kopplade till internet. Att befinna sig i en filterbubbla är egentligen en version av påståendet att ”man blir som man umgås”. I filterbubblan upplever man sig bekräftad och finner fler eller upprepade argument för ståndpunkter man redan har.
Tydligast blir bubblan i de sociala medierna så som Facebook där avancerade beräkningar styr vad som visar i varje individs flöden. Vilka nyhetskällor som når fram och vilka annonser vi exponeras för.
Även en till synes neutral sökning på nätet kan ge helt olika resultat beroende på vem som gör den eftersom sökmotorerna tolkar våra digitala spår och vår historik och anpassar svaren och erbjudandena från annonsörer. Så kan till exempel en sökning på ett oljebolag leda till att den ena individen får tips om gynnsamma investeringar medan en annan får information om oljeutsläpp och hur man kan ge pengar till en miljörättsorganisation.
De rörelser som trädde fram i rampljuset för en bredare allmänhet i samband med stormningen av Kapitolium den 6 januari hade knappast varit möjlig om det inte funnits ett digitalt ekosystem som gynnat dem. En av Donald Trumps egna förutsägelser under valrörelsen 2016 var att han är den som bäst behärskar medielogiken och därför kommer att vinna. Frågan är om han själv anade vidden av hur rätt han skulle få med det personliga twitterkontot som främsta vapen i de olika krig han uppfattat sig utkämpa. Ett vapen som nu tagits ifrån honom, men det är nog bara en tidsfråga innan han dyker upp i en annan kanal och plattform.
I dagarna har Teskedsorden – En röst för mångfald presenterat en undersökning där de visar att rasistiska uttryck på nätet ökat markant under pandemin. Då har de inte ens räknat in data från slutna forum.
”För många innebär mer skärmtid under pandemin en ökad risk att utsättas för rasism och hat. För andra, en tillvaro där man får sin rasistiska världsbild bekräftad.” Detta enligt Haris Grabovac från Teskedsorden i en debattartikel i Expressen den 18 januari 2021.
När Paulus skriver att den profetiska gåvan är den mest angelägna i församlingen är det inte minst för en tid som denna. Den som profeterar ”bygger upp, förmanar och tröstar” (1 Kor 14:3).
När helt olika världsbilder och verklighetsbeskrivningar lever sida vid sida i slutna bubblor behövs det profetisk skärpa som kan öppna upp bubblorna, urskilja vad som är sanning och lögn och bygga nya broar mellan människor och trösta de stukade.
Vi talar ofta om församlingen som en unik mötesplats där mötet sker över olika gränser. Att kultivera sådana miljöer är en enormt viktig uppgift för kyrkan i dag. Som pastor har jag slutat att förvånas över vilka angrepp man får utstå från kristna bröder och systrar som ser sig som sanningssägare bakom skärmen. Min ryggmärgsreflex är att skydda mig och ”blockera” sådana röster såväl bokstavligt som känslomässigt. Det finns exempel där det är det enda rimliga men jag vill fortsätta tro att vi kan nå varandra i större vördnad och inte minst fråga efter de underliggande faktorerna till olika ställningstaganden.
Pandemin har förstärkt filterbubblornas dynamik men kanske ligger den en ny möjlighet på andra sidan pandemins distansering. En möjlighet att tydligare gestalta filosofen Martin Bübers devis: ”Allt verkligt liv är möte”.
JONAS EVEBORN
KOMMENTARER