Två poddar jag regelbundet lyssnar till med stor behållning är USA-podden i P1 och Cykelwebbenpodden. De har inte mycket gemensamt men i båda fallen avslutas avsnitten med att de medverkande får svara på frågan: Vad har du inte kunnat släppa?
I det mellanrum som sommaren och semestern innebär märker jag – inte minst i samtal runt middagsbord och under promenader – att vissa samtalsämnen återkommer. I olika sällskap har vi kommit in på en ensamhetsundersökning som konsultbolaget WSP genomfört. Företaget har som ambition att på områden såsom byggnation, infrastruktur och social hållbarhet ”framtidssäkra världen”. Genom insamlade data och analyser vill man få en tydligare bild av hur det egentligen förhåller sig med svenskens ensamhet. Några av slutsatserna från undersökningen är:
59 procent känner sig ensamma ofta eller ibland
30 procent av dessa upplever att det är ett problem
10 procent uppger att de inte har en enda nära vän
63 procent har aldrig lånat något av en granne
16 procent kan inte namnet på en enda granne
24 procent skulle vilja ha fler vänner
Källa: WSP
Vi skulle förstås kunna uppehålla oss länge vid vart och ett av resultaten men det jag haft särskilt svårt att släppa är att hela 63 procent aldrig lånat något av en granne. Jag tänker vidare att det torde vara en indikation på hur sällan man överhuvudtaget ber någon om hjälp.
Under försommaren har vi genomfört en flytt. Efter 10 år i en 60-talsvilla, med för mycket förvaringsutrymmen för vårt eget bästa, insåg vi tidigt under coronapandemin att den hjälp vi varit så bortskämda med att få från våra pigga 70+-föräldrar nu inte var möjlig. Skaran som hade möjlighet att hjälpa oss med flyttbestyren krympte…och växte. När våra närmaste inte hade möjlighet att hjälpa oss behövde vi vidga cirkeln och tillfråga andra.
En insikt vi vunnit genom denna erfarenhet är att be någon om hjälp, oftast i verklig mening, är
en vinst för alla inblandade. De flesta av oss tycks uppskatta när vi kan bidra till att livet blir bättre för någon annan. På samma gång ökar samhörigheten och hemmet vidgas.
När jag går till Bibeln med frågan om den har något att säga oss om den så svåra konsten att ta emot hjälp märker jag snart att den är fylld av exempel och uppmuntran att ”bära varandras bördor”.
Jesus själv verkar inte dra sig för att ta emot andras stöd. Vi finner honom vid många middagsbord men aldrig sitt eget. Efter en lång dags vandring får lärjungarna gå och köpa mat samtidigt som han ber en samarisk kvinna om brunnsvatten. En liten pojkes fem bröd och två fiskar blev efter att Jesus tackat Gud för gåvorna till mat och välsignelse för tusenden.
Något som vi fått lära oss under pandemin, om än ofrivilligt, som kan berika våra liv också framgent är att oftare erbjuda vår hjälp och att be om hjälp. Det senare är för många av oss svårare än att erbjuda vår hjälp. Just därför är det snarare ett tecken på styrka än svaghet att faktiskt göra det. Det kan till och med visa sig att vi gör någon annan en tjänst när vi ber om en tjänst.
KOMMENTARER