Efter Göteborgs-branden 1998 blev en brandman intervjuad om hur han och hans kollegor klarade av att se alla dessa döda ungdomar. Han svarade att i hans yrke blir man van vid döda människor. Men en sak hade han svårt att stå ut med. Rösten bröts när han sa: – När mobiltelefonerna ringde i de dödas fickor.Några år senare brann ett hyreshus i Edsbyn. Ingen människa dog. Men ett ögonvittne berättar om det hon aldrig kunde komma över: – När jag hörde de instängda katterna skrika.
Varför inleder jag en krönika med dessa två hjärtslitande vittnesbörd? Därför att jag tror att vi lever i en tid då vi behöver påminna oss om vad som är viktigast i livet, på riktigt.När flyktingar som fått uppehållstillstånd före spärren mot anhöriginvandring vill ta hit sin familj måste de ha en tillräckligt stor lägenhet. Har du fyra barn måste du ha en fyrarumslägenhet. Motiveringen är att vi inte ska ha ett trångbott B-lag i Sverige.
Så det är alltså bättre att barnen dör i kriget än att de bor lite trångt..?
För inte så länge sedan bodde många svenskar med sina familjer i ett eller två rum och kök. Inte dog vi av det. Men Syrien dör man av, på riktigt.
Det skärs ner på den personliga assistansen för svårt funktionshindrade människor. Kriterierna för att få personlig assistans är mycket tuffa. Du kan bli nekad om du kan föra skeden till munnen.
Det omfattande fusket med assistans har lett till nedskärningar. Detta drabbar många människor mycket hårt. Assistanstimmarna kan vara skillnaden mellan att ha ett liv och att bara existera.
Samtidigt har vi kvar rut- och rotavdrag, låt vara i något nedbantad form.Rut och rot ger arbetstillfällen, visst. Men mot bakgrund av neddragningarna för dem som behöver assistans är det uppseendeväckande att vi ska subventionera en livsstil där man inte hinner ta hand om sitt hem.
Visst, det ger som sagt arbetstillfällen, och visst är det bra att man för en inte alltför dyr penning kan få hjälp med det man inte mäktar med.Men om priset är att andra aldrig mer får gå ut, måste avstå sina intressen och sociala kontakter?
Samhället har alltmer blivit sådant att vi silar mygg och sväljer kameler.
Gud tröste dig om du råkar säga neger eller zigenare. Men den som trakasserar en rom eller en afrosvensk så att hen knappt törs gå ut längre, hen går ofta fri i brist på bevis.
Självklart ska vi ha ett rättssamhälle där ingen ska dömas på lösa grunder. Men nog känns det konstigt att våldtäktsmän kan gå lösa samtidigt som himmel och jord rivs upp av ett sexistiskt skämt.
Och kan du inte erbjuda ungarna att bo max två personer i varje rum är det lika bra att de är kvar bland bomberna.
Någon gång skär genom allt bruset vad som verkligen är viktigt, på riktigt. När de instängda katterna skriker och mobiltelefonerna ringer i de dödas fickor och det är för sent.
KOMMENTARER