Jag är en riktigt tråkig människa. Vågar knappt säga det. Det börjar tidigt om kvällarna. Och blir bara värre om jag inte gör något åt det. Jag börjar gäspa. Oavsett vad jag gör, vill jag bara gå och lägga mig. Under många år försökte jag dölja min kvällströtthet, försökte bli en annan sort. Ville hinna mer, ville vara med mer. Att bli äldre har sina fördelar. Man får mer och mer vara som man är. Att fatta detta tar ett halvt liv ibland.
För länge sedan var sömnen helig, men blev så småningom olönsam. I industrialismen och kapitalismen är tid pengar, och det verkar som om vi med våra begränsade kroppar internaliserat detta synsätt att det är slöseri med tid att sova. Vi har också upphöjt de hårt arbetande, de som inte behöver mycket sömn till något coolt. Att inte hinna sova anses viktigt.
I dag lever vi verkligen i ett 24/7-samhälle. Även om vi inte har skiftarbete eller lever i en storstad, finns världen alltid tillgänglig genom våra apparater. Det finns så mycket att göra och se, hur ska vi hinna sova? Det finns alltid trådar att följa, bilder att gilla, viktigt att engagera sig i, nyheter att hålla sig à jour med, och serier som aldrig tar slut. Bara lite till. Det är som om vi vill hitta ett sätt att slippa följa vår natur, genom att försöka optimera vår sömn till färre antal timmar. Tekniken i dag tar oss vart som helst, när som helst, ger obegränsade möjligheter. Och det tar aldrig slut. Det blir aldrig en godnattsång som förr i tiden; när tv-programmen tog slut en viss tid och hallåan sa god natt. Ingen ska bestämma över oss, vi ska natta oss själva när vi har lust. I stället har vi fått coacher, sömnforskare, terapeuter som råder oss att stänga av det yttre i tid, för att hinna varva ner för tillräcklig och bra sömn. De är våra nutida präster, som predikar ordet i varje söndagsbilaga, och ständigt måste vi höra sömntipsen på nytt. Som om hela vår kultur är en unge som inte vill gå och lägga sig, som inte vill missa något. Kanske är det att dö som vi är rädda för.
Förra året kom boken Sömnrevolutionen – förändra ditt liv en natt i taget där författaren Arianna Huffington tar upp vårt moderna förhållande till sömn. Hon anser att hela vår västerländska kultur lever i ständig sömnbrist, hon kallar det till och med för en global sömnbristkris – vilket på många sätt ger allvarliga följder.
Jag som alltid trott på sömnen som en bibel att luta mig emot, får äntligen ord för min tro. Huffington går på djupet med sömnen och visar forskning kring sömn och sömnbrist. Exempelvis sover många beslutsfattare i världen alldeles för lite, vilket försämrar förmågan att fatta beslut. Huffington påpekar allvaret i detta och undrar hur sömnbristen påverkar läget i världen. Och förstås i våra liv som individer.
För här står vi med våra stenålderskroppar och kan inte annat. Begränsade och sköra. Med ett sömnbehov som slukar en tredjedel av vårt liv. Ingen teknik förändrar det. Vi har bara en viss tid. Per dag, per vecka, i livet. Det är inte bara barnen som behöver nattas om kvällarna. Var och en behöver respektera sitt sömnbehov. Att hitta sig själv i sin rytm. Att vara en del av naturen som vi faktiskt är.
En dag ser vi tillbaka på denna tid som den stora tiden av trötthet, och vi skakar på våra utsövda huvuden och undrar vad vi var för dumskallar som levde då. En dag kanske sömnen är helig igen, och vi är utvilade nog att fatta goda beslut i världens allt. En dag ska vi kvällströtta få upprättelse, och få leva våra drömliv än mer.
KOMMENTARER