Antag att någon kommer och frågar dig ”Var hittar jag Jesus?” Och sedan följer upp frågan med ”är det fågel, fisk eller mittemellan?” Vad skulle då ditt svar bli?
För du kommer väl ihåg hur leken går till? Någon gömmer en nyckel i ett rum och sen ska de andra leta. Som en ledtråd får man riktlinjen om nyckeln ligger högt upp vid taket, ”fågel”, eller vid golvet, ”fisk”, eller någonstans ”mittemellan”. Under lekens gång kan den som gömt nyckeln också guida de andra genom att säga om de är långtifrån, ”kallt”, eller om de är i närheten av nyckeln, för ”då bränns det”. Några av oss skulle kanske spontant säga att Jesus är ”fågel”, långt upp i himlen nära Gud. Närmare bestämt på Gud Faders högra sida. Det skulle kunna vara ett helt korrekt svar.
Risken med det svaret, som jag ser det, är att vi inbillar oss att om man ska hitta Jesus måste man ställa sig på tå. Vi tror att om vi anstränger oss lite till, går på några fler gudstjänster, hjälper till med kyrkkaffet, diskuterar cykelställsfrågor med helig frenesi i församlingens styrelse eller späder på den fromma fasaden har vi möjlighet att hitta Jesus.
I Sändaren 37/2018 belyste man alla områden i Sverige kring våra storstäder som enligt polisen är speciellt utsatta. Dessa platser var på en karta utmärkta med röda prickar. Om det stämmer som Moder Theresa säger att ”i de fattiga och utsatta möter vi Jesus i hans mest plågsamma förklädnader” skulle det indirekt betyda att Sändaren publicerat en karta på var Jesus befinner sig.
Eller kan det vara så enkelt, att det är där som vi hittar Jesus? I de mest utsatta områdena. För att komplettera kartan hade vi kunnat skriva ut en lista från Försäkringskassan med adresser till de människor som är långtidssjukskrivna. Eller ett register över Sveriges alla härbärgen. Skulle vi vilja hitta Jesus så är det alltså, enligt Moder Theresa, dit vi skulle gå.
Om vi ska fortsätta med ”gömma-nyckeln”–terminologin så kan det ju vara så att man upplever att man befinner sig där det är ”kallt” eller rent av ”iskallt”.
En gammal frälsningssoldat som en gång skulle ge mig några ord på vägen, sa att jag skulle utsätta mig för människor. De där orden har följt mig. Att våga utsätta sig för människor tror jag nämligen är att gå från ”kallt” till där ”det bränns”. Att våga utsätta sig för andra människor, att våga dela och att våga bära andra människor borde väl vara det Jesus syftade på när han sa att ”det ni gör för en av mina minsta, det gör ni också för mig”.
I den skola jag jobbar på, i en av Göteborgs förorter, möter jag dagligen barn och ungdomar vars liv ibland gör riktigt ont och stundtals är mycket orosfyllt. I mötet med barnen och deras kamp så känner jag många gånger att ”det bränns”. Det bränns för att jag tror att i det sårbara och mest utsatta finns Jesus.
Så på frågan ”Var hittar jag Jesus, fågel fisk eller mittemellan?” hade jag nog valt att svara mer åt ”fisk”-hållet än åt ”fågel”.
Men ett annat svar på frågan skulle också kunna vara ”kul att du frågar, för han letar efter dig också!”
JACOB LANGVIK
KOMMENTARER