Jag kollade häromdagen på två videoklipp från Livets ord och Ulf Ekman. Först ett från 90-talet när han var drucken på helig ande. Han bossade, mästrade och knuffade folk ned från estraden. Det andra videoklippet var när Ekman, drygt tjugo år senare, tog avstånd från allt han byggt upp. I en live-sänd predikan offentliggjordes att han nu lämnade församlingen för att upptas i Katolska kyrkan. Som stöd till uttåget fanns nu nya bibelord, nytt ljus och ny förståelse över hur man egentligen borde förstå Bibeln. Och det är klart: Om Guds vägar är outgrundliga var kanske utvecklingen och skiftet helt rimligt. Att det man i ena stunden presenterat som en odiskuterbar sanning, kan man i andra stunden le lite överseende åt. ”När Gud stänger en dörr öppnas ett fönster”. Och runt hörnet finns alltid den nya, mogna, insiktsfulla sanningen. Ett fönster att klättra ut genom för att sedan hitta en ny dörr att öppna och ... ja, sen kan man väl hålla på sådär.
”Gud ger oss inte fler bördor än vi kan bära”, säger Bibeln, men är inte den stora mängden text, tillsammans med idén om att samma Bibel ska vara ett rättesnöre, just en övermäktig börda?
I Bibeln står det att vi ska ”leva i världen, inte av den” och jag antar att det är därför denna Bibel, detta best of-album av lärjungarnas brev – utvalda av ett gäng vise män på 300-talet – behövs. Hur ska vi annars veta vad som är ”i”, och inte ”av”, världen? Om ”alla synder är lika inför Gud” – hur ska vi då veta hur vi ska ”älska syndaren, hata synden” om inte någon förklarar vad synd är?
Förlåt, jag raljerar och jag gör det dessutom över Bibeln, det heligaste kyrkan har. Jag förstår att det kan göra några både upprörda och ledsna.
Men Bibeln säger också att ”allt händer av en anledning”, så låt mig därför komma till min poäng: Inget av det jag hittills citerat står i Bibeln. Inte ett enda citat! Inte ens ”allt händer av en anledning” eller att vi ska ”leva i världen, inte av den”. Inte att ”Guds vägar är outgrundliga” och inte att ”alla synder är lika inför Gud”. Inte ens att vi ska ”älska syndaren, hata synden”! Kanske kan du hitta andra stycken som motiverar en tolkning av att Bibeln säger något i stil med det som citerats, men du hittar det inte ordagrant. Ändå känns det kanske som bibelord. Eller att det borde vara bibelord?
Och du som visste att det inte var Bibeln som citerades – du som kanske faktiskt lever i en bokstavstrogen tolkning – även du gör så klart bedömningar och sorteringar.
Andra känner sig kanske trygga med kollektivets tolkning: Att det en församling eller samfund kommit fram till är det rätta sättet att förstå Guds ord. I många fall litar man på hur till exempel påven läser och förstår Bibeln. Ytterst skulle nog de flesta mena att de läser rätt eftersom de känner hur Helig Ande leder dem. Men vem leder då alla andras läsning?
Jag försöker inte relativisera. Jag tror att det finns sanningar större än andra, men tvärsäkerheten skulle må bra av att blandas upp med ödmjukhet. För det finns ingen helig skrift som säger ”var och en blir salig på sin egen tro”. Ändå är det den kanske mest sanna beskrivningen av hur kyrklig kultur har utvecklats.
KOMMENTARER