Inte bara en Ford vill gå sin egen väg

Inte minst prismässigt – då den kostade fem gånger så ­mycket som företrädaren (vilket kanske inte säger så mycket, då den första bil jag ägde kostade mindre än hälften mot vad en modern smartphone kostar i dag). Men någonstans i Smålands djupa skogar tornade ett stort problem upp sig: bilen började gå sin egen väg. Långt efter att Fleetwood Mac sjungit Go your own way tog min gamla Ford Mondeo ett beslut om att inte följa den väg jag nödvändigtvis ville åka, den tog sina egna beslut. Så när jag tutade, så bromsade bilen. När jag bromsade, då ­blinkade den. Och när jag blinkade, ja då skickade den en dikt till Björn Ranelids kommande bok medan jag försökte begripa vad den egent­ligen höll på med.

Bilen och jag har gjort slut ­sedan ett par hundra år tillbaka vid det här laget, och oceaner av ­vatten har vällt fram under broarna i Madison County sedan dess. Och med nya tider kommer nya trender – som att gå sin egen väg även i musikens väg.

Livstids avbetalning

På cd-skivornas tid, ni vet ett par år efter att dinosaurierna dog ut, var det förenat med en livstids avbetalning att på egen hand spela in ett album eller ens en singel. Och vem skulle sedan ens köpa den? Utan ett skivbolag i ryggen var det ett svårt projekt, som inte allt för många bemästrade.

Men de nya tiderna som vällt fram under de där broarna har fört med sig ny teknik, som plötsligt öppnat upp ett nytt universum. Plötsligt är det enklare att spela in en låt och ge ut den, än att få igenom bilen på besiktningen. Ett par knapptryckningar – och vips, låten finns ute för en hel värld att njuta.

Drunknar i floden av nya låtar

Riktigt så enkelt är det förstås inte. I den där oceanen av ny teknik är varje låt en liten ynka droppe, som snabbt drunknar i floden av nya låtar som forsar fram. Än svårare blir det förstås utan något skivbolag eller management i ryggen. Men det finns de som lyssnar.

Givetvis lyckas inte alla. Utmaningarna är oändliga. Men det bevisar att det går att lyckas slå sig fram i bruset.

En av de som nyligen visat upp sig för världen är Floridakillen Josiah Queen. En kristen musiker ungefär som många andra, men som med sin gitarr och geniala folk-gitarr-pop har hittat fram i bruset. När de här raderna skrivs har snubben nästan 1,5 miljoner (!) lyssnare varje månad, och när du läser det här kan den siffran vara mycket högre än så. Han har lyckats segla rätt både bland algoritmer och låtarnas floder, mycket tack vare hans fantastiska musik.

Han är inte ensam om att ha lyckats nå fram i bruset. Hans kristna musikkollega Evan Craft rör sig förvisso i ett annat musikaliskt landskap, i trakterna av ”spanelsk” latinopop och lovsång, men når ut till än fler än Josiah Queen gör.

Lyckas slå sig fram i bruset

Givetvis lyckas inte alla. Utmaningarna är oändliga. Men det bevisar att det går att lyckas slå sig fram i bruset. Det går att gå sin egen väg och nå fram till människor utan stora drakar i sin rygg.

Det är inte bara en Ford Mondeo från -86 som vill göra som den själv vill.

Mattias Backlund
miusikskribent och krönikör i Sändaren