Liberalernas ungdomsförbund lanserade för ett par månader sedan ett förslag om att tidelag och nekrofili borde bli tillåtet. Det har varit ganska tyst om det. Lika så gott – det är svårt att ta sådana vansinnigheter på allvar. Tanken med förslaget var att staten inte ska lägga sig i vem någon lägger sig med. Det är individualism och liberalism drivet till sin yttersta spets. Staten ska inte lägga sig i någonting, enligt ultra-liberalerna. Men djuren och de döda kan inte föra sin talan – därför har alla kulturer, oavsett sexualsyn i övrigt, förbjudit tidelag och nekrofili.
Det här bisarra liberala utspelet synliggör två saker; dels att alla ideologier, drivna till sin yttersta spets, blir omänskliga.
Själv är jag socialist. Men de gånger kommunistregimer försökt bestämma hur många kastruller folk får äga blev det inte så bra, för att uttrycka det milt. Här är nog de flesta av oss överens, både angående kommunismens och liberalismens botten-napp. Det andra som synliggörs av tidelags- och nekrofiliivrarna är mer kontroversiellt; individualismen måste ha sina gränser och valfrihet är inte alltid av godo. Om vi lämnar ungliberalernas extrema utspel kan vi tänka på mer svårbedömda, mångbottnade frågor. Konsekvenserna av det fria skolvalet är nu synliga, segregering och glädjebetyg för att få behålla elever och skolpeng. Konsekvenserna av värnpliktens avskaffande är nu synliga; en underbetald yrkesarmé, svårigheter att få folk till röjning efter stormar och översvämningar. Tidigare var skolan och lumpen miljöer där människor ur olika samhällsgrupper möttes. Så är det inte längre.
Min pappa var student i Stockholm när han blev inkallad under beredskapsåren. Han talade ofta om de norrbottniska småbrukarsönerna han mötte i sitt förband. Han skulle troligen inte ha mött dessa människor någon annanstans. De vidgade hans värld och hans hjärta. Nu kan man naturligtvis tycka att fördelarna med fritt skolval och yrkesarmé överväger. Vad jag saknar är en djupare diskussion: är valfrihet alltid bra? Hur ska samhällets och individens intressen balanseras?
I dag är både islamism och extremhöger på frammarsch. Dessa ideologier delar antisemitismen och avståndstagandet från individualismen. Individen har inget värde annat än som en del av ”folkmaterialet”. Detta väcker med rätta avsky hos såväl konservativa som socialister, liberaler, kristna och ateist-humanister. Det påminner oss om vikten av att försvara människovärdet och individens frihet.
Det är livsviktigt att försöka ta reda på varför unga människor dras till totalitära rörelser. Social misär och bristande framtidstro är viktiga nycklar. Men kan det också vara en fara att det liberala, sekulära samhället har vägrat diskutera samhällsbygget som en uppgift, framtiden som något som kan kräva uppoffringar? Klimatförändringar och flyktingströmmar ställer oss inför stora utmaningar. Vi kan inte hålla på att renovera kök och resa till solen. Om detta måste vi tala. Om människans längtan efter något mer än den privata lyckan måste vi också tala.
KOMMENTARER