Returbiljett existerar inte för resan genom livet, påpekar Ingemar Eliasson. Han uppmanar medlemmar i nya samfundet att lära av samfundens historia när kursen framåt tas ut.

Vi står på tidigare generationers axlar när vi blickar in i framtiden. Snart börjar en ny tideräkning, den som startar när de gamla samfunden av missionare, baptister och metodister går i graven. Då slutförs historien om en period i den kristna kyrkans historia och påbörjas en ny.

Då gäller förvisso Geijers uppmaning att se framåt. Men inte för att glömma eller förtränga samfundens historia, utan för att lära oss av dem som byggt upp det som ska föras vidare. Vi kan svårligen ta ut kursen framåt för det nya samfundet utan att känna historien.

Geijer var professor i historia — bland mycket annat. Det var hans historiska kunskaper som ledde honom till slutsatsen att inget annat står till buds än kamp för framtiden. Stillestånd finns inte, varken i människans liv eller i den övriga skapelsens. Returbiljett existerar inte för resan genom livet.

Just därför måste vi ha med oss vår historia. Utan att ta ut märke bakom oss kan vi inte lägga ut en enslinje för seglatsen framåt. De har något att lära oss som röjt den teg vi odlar, gjutit den grund vårt bygge skall vila på. Förtränger vi det riskerar vi gå vilse i den snår-skog som framtiden bjuder.

Så min uppmaning blir, till mig och till alla: Gå hem och läs historia. Nej förresten, gå inte hem. Gå till din församling och föreslå att ni startar en samtalsgrupp, en studiecirkel, en serie föredrag eller vilken form som nu föredras. Be några som studerat samfundets historia och som är goda berättare att komma till er för att inleda ett samtal om vad som varit. Ni kommer att finna att tidigare generationer slitit med samma frågor som vi: Hur ska man tolka och förstå evangelierna? Hur förhålla sig till trons gåtor? Hur få råd att bygga och reparera? Hur nå ut med budskapet? Hur hantera tvister och ovänskap? Hur bistå varandra? Hur, hur, hur?

Ödmjukhet och tacksamhet växer i kunskapens spår. Tröst infinner sig vid tanken på att inte vara ensam med svårigheter. Inspiration kommer ur deras trosvisshet, respekt för vad de byggt upp.

Så, gå till verket. Det är nu det ska ske. Det nya samfundet under bildande måste bygga på respekt för varandras bakgrund och historia. Om vi känner den blir vi mindre ängsliga att tappa bort vårt arv. Ta upp frågan på nästa församlingsmöte eller med styrelsen eller pastorn. Inventera vad ni har av egna förmågor och kontakta ditt samfund och be om tips till studium. Historien blir mer levande, det är min erfarenhet, om den speglas genom en persons liv och temperament. Plocka därför fram några män och kvinnor som haft centrala roller som teologer eller lekmän. Vilka var de, vad gjorde de, vad tyckte de? Lär mer om deras mödor och glädjeämnen vars arbete ska föras vidare in i en annan tid. Om vi inte ska gå vilse i det nya landskapet bör vi lära oss mer om den terräng vi lämnar.

Hade Geijer något mer att säga än att kommendera Framåt!? Jo, så här slutar dikten:

Framåt — så är hans ödes bud. Och i djupet bor som uti himlen Gud.