Det positiva tänkandets förbannelse

I tider när självhjälpsböcker är på tapeten igen, går jag in i mitt bokrum för att leta upp min första lästa självhjälpsbok. Karisma – utveckla den utstrålning som leder till framgång, av Tony Allesandra.
Jag tyckte den var ganska bra då, i 16-årsåldern. Lärde mig saker som att visualisera min verklighet genom att intala mig hur himla bra jag var (självförtroende och självkänsla är två olika saker skulle jag senare inse).

Två sidor av samma mynt

Som en passus är amerikansk managementkultur från 80-90- talet och såkallad framgångsteologi två sidor av samma mynt. På sådant språk kallas visualisering ”tro även om du inte ser det manifesteras”.
Det här är Donald Trump en mästare på. Men varifrån kommer de här idéerna från början? Och varför är det viktigt att känna till för en kristen.

Jag tror det är viktigt att se att detta är en amerikansk kristendomsform som i vågor kommer även till oss – men där vi behöver ställa oss frågan; Är allt verkligen Gud som glimmar?

Trumps favoritbok och positivt tänkande

En annan bok i bokhyllan är förresten en svensk översättning av Donald Trumps favoritbok, Var positiv, lev lycklig, eller The power of positive thinking. Skriven av legendariske metodistpastorn Norman Vincent Peale. Vigselförrättare vid ett av Trumps tidigare bröllop.
Här erbjuds läsaren ”nya sätt att tänka”, som till exempel ”Tro att Gud hjälper dig. Se verket framför dig… Håll stadigt fast i ditt medvetande en bild av framgång, ej misslyckande”.

Med den här tron ska vi med tankekraft, fokusyta och rätt attityd själva skapa vår verklighet från tomma intet. En idé som på sätt och vis redan är i dialog med den amerikanska drömmen om den självförverkligande människan.
Därför framstår Trump som visionär också när han proklamerar saker som (ännu) inte är sanna. Väljaren ser ju att här finns en stark tro. Kanske därför han får så många kristna röster som vi på andra sidan Atlanten har så svårt att förstå.

Kuriost kan det vara intressant att notera att en av USA:s största pastorer, Joel Osteen, gett ut en bästsäljande bok med titeln I am, som inte alls handlar särskilt mycket om Jag är (JHVH) utan om hur vi alla kan repetera saker till liv. Som till exempel, Jag är hälsosam. Jag är rik. Eller kanske ”Jag kan flyga, jag är inte rädd”, som Stig-Helmer en gång sa.

Phineas Quimby och New Thought

Om man följer trådarna bakåt hamnar man hos en man vid namn Phineas Quimby i mitten av 1800-talet. En helare som menade sig ha upptäckt Jesus metoder för helande. De bestod i tankens mäktiga kraft. Här gällde att vara så positiv det bara gick och aldrig låta negativa tankar krypa in.
Rörelsen som fick namnet New Thought har trots sin litenhet övat stort inflytande på moderna megakyrkor, new age och amerikanska samhället, därmed världen. Peales idéer var i stort sett en utveckling av Quimby och dennes efterföljare med en större tyngd på tro och kristendom.

Förskjutning från Gud till människa

Även om det i sig nu inte är fel att tro på sig själv eller vara positiv, sker här en förskjutning från Gud till människa som jag menar är olycklig. Att följa Kristus handlar inte om att undvika svaghet eller förneka lidande, utan om att omfamna ödmjukhet, sanning och kärlek, även i motgångar.

Faran blir när tron på sin egen kapacitet att ha kontroll över verkligheten ter sig närmast gudalik. Det är inte för inte som Trump avbildas som ikon eller frälsare. Ska man ge honom något har han kanske själv lyckats ”manifestera” den bilden.
Men var beredd på att fler positiva tänkare med potentiellt negativa konskevenser kommer testa lyckan också i våra sammanhang och politiska strukturer.