Därför borde kyrkor starta idrottsklubb!

Det här med Dagens Nyheter och ettor med anspelning på tro börjar bli en följetong. Även denna morgon blev jag överraskad av en rolig nyhet i samma tidning på detta tema.

För inte så längesedan pryddes ju tidningens etta av goda konfirmationsnyheter, och senast igår fick David Thurfjell prata skog och svenskars andlighet.

Idag, en mer oväntad, men minst lika glädjande vinkel från trons värld:

KFUM Oslo har blivit lite av en sensation i fotbollsvärlden. Inte nog med att det är en klubb som klättrat sig upp genom divisionerna till den norska högstaligan i fotboll (Eliteserien) utan större spelarköp.
 

Samlat gatans lag

Inte heller nog med att de är den klubb som bäst lyckats samla "gatans lag" och utvecklat lokala talanger till elitspelare.

De är också en kristen klubb. Med en klack som skämtsamt kallar sig själva för profeterna, har banderoller som hänvisar till Matteusevangeliet där Jesus lovar att vara bland oss när två eller tre samlas i hans namn. 

Inte minst är de kända för hejaklacksramsan "Bibel, bön och kyrkkaffe"!

DN har så besökt klubben och målar fram en underbar paradox. I motsats till vad man skulle kunna tro om kristna föreningar, verkar de inte stöta bort utan istället dra till sig ungdomar och spelare som inte varit i närheten av det kyrkliga tidigare. 

Långtifrån alla spelare, ledare eller tränare är troende kristna. Men idén om att samlas kring något högre verkar uppenbarligen inte avskräcka. Många muslimska föräldrar sätter barnen i klubben också, eftersom det är en förening som "förstår sånt där med tro".

Inte exkluderande

Har vi inte bestämt att tillgång till kapell och bibel, är exkluderande? Här verkar det det finnas ett exempel som visar på att det kan vara tvärtom.

Det får mig att tänka. Som idrotts- och kyrkförälder finns det fortfarande en tröskel i detta. Kyrkan har en problematisk historia i förhållande till idrott som inte längre lever kvar som värdering, men väl i systemet.

Söndagsgudstjänster klockan 10 är ett gissel att få ihop med en hockeysäsong kan jag låta meddela. Men det jag menar nu är inte att jag tycker gudstjänsten ska flytta.

Scouting, men inte idrott?

Kanske bara att den kyrka som funderar på att utveckla sin verksamhet för att nå nya människor, i synnerhet unga, kan behöva tänka bortom enbart scouting, en gympahall för rekreation eller pingiskonfa. Alla saker bra och goda.

Men KFUM-idén hade något som försvunnit på för många platser. Något som KFUM Oslos fanklack prickar rätt - där två eller tre är samlade, där är jag mitt i bland dem.

Kanske kan det gälla också om man gör annat än att be. Vad hindrar större församlingar eller kanske Equmenia från att fundera i nya banor. Kanske kan den kristna idrottsklubben vara något.

Tänk om "Bibel, bön och kyrkkaffe" hördes från fler läktare i Norden. Vilket vittnesbörd!