Samtal är sköna – diskussioner dömande

Jag vill slå ett slag för samtalet. Världen behöver fler samtal och inte fler diskussioner. Diskussioner kan vi ha och mista enligt mig.

Det finns många skäl till att jag ogillar diskussioner. Det är inte bara för att jag själv är dålig på det och att jag blir ledsen av det. Det värsta är nog att de inte leder någon vart.

Men ett riktigt skönt samtal bär ett frö till fred. Det föder respekt människor emellan och ger oss en chans att verkligen se en annan människa och att själva bli sedda på djupet. I ett samtal får vi vara eftertänksamma. Vi har ingen agenda utan är öppna inför varandra. Vi sänker garden för vi kan varken vinna eller förlora.

I ett samtal kan jag släppa loss en tanke och låta den ta plats. Och när tanken väl är ute i luften får min samtalspartner betrakta och reagera. Hon kanske lägger till lite av sina egna tankar och erfarenheter. Och så växer det plötsligt och blir helt magiskt. Eller så håller hon inte alls med. Det spelar ingen roll. Hennes infallsvinkel kan ändå öppna något inom mig. Jag får ett perspektiv till.

I ett samtal är vi inte låsta. Vi låter oss påverka och berika varandra. I en diskussion däremot målar vi in oss i hörn. Där ska vi bara vinna. Vi hamnar i varsin skyttegrav. Jag behöver vara svartvit i mina åsikter. För i gråzonerna finns inga punchlines och det är med dem jag svingar mina höger- och vänsterkrokar och hoppas på en knockout. Men i väntan på den är jag beredd att stå och ta en del stryk. Allt rinner av mig som på en gås för jag lyssnar liksom inte. Bryr mig inte. Att stå rak och inte visa någon svaghet är vad som gäller. Och slå, slå, slå tillbaka.

När vi till varje pris ska vinna brer härskarteknikerna ut sig. Vi skambelägger andra. En del gör det så sofistikerat att vi inte kan sätta fingret på vad som gör oss ledsna förrän långt senare. Vi dömer varandra hårt. Vi delar in varandra i fack. Vi tillskriver människor åsikter de inte har på grund av åsikter de har i andra frågor. Vi missförstår med flit. Vi deltar i drev.

Jag är väl medveten om att det finns skickliga debattörer och att en bra diskussion kan vara både ett folknöje och ett konststycke. Men jag skulle önska att ett gott, öppet och eftertänksamt samtal skulle få vara grunden till alla viktiga beslut. Jag längtar efter fler tappade garder. Att vi oftare skulle gå samman och tänka ”alle man till pumparna”. Vi är inte så olika som vi vill tro. Om vi börjar lyssna utan att döma så hårt kanske fler vågar yttra sig. Inte bara debattörerna och gåsarna. De som är bra på att ta skit.

Jag tänker att vi i kyrkan har ytterligare ett diskussionsvapen: bibelorden. Och har Bibeln sagt något är det ju svårt att säga emot. En diskussion dör ju där. Tills vi hittar ett annat bibelord som vi rycker ur dess sammanhang. Ett ord som säger motsatsen till det du nyss sa.

Jag tror att det andra budordet finns av en anledning: ”Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn”. Jag tror att det ordet omfattar mer än att vi råkar säga ”jösses”. Jag tror att vi ska sluta svinga bibelord för att vinna diskussioner och att vi istället ska använda bibelordet till att lära känna Jesus som förebild. Ta in hans möten med människor. Hans nyfikenhet, hans medlidande och hans öppenhet.