När andra teologer studerar nåd, änglar och paradisläror fokuserar jag på död och demoner. Rätt ofta önskar jag att ondskan bara vore teori och religionsfilosofi men det är svårt att föreställa sig en mer konkret ondska av i dag än Islamiska statens gränslösa skräckvälde.
IS eller Daesh (ur arabiskans ord för att trampa sönder eller förgöra) grundades ur resterna av irakiska al-Quaida, organisationen för monoteism och jihad, mujaheddins konsultativa råd och ett antal irakiska stammar. Tillsammans har de under svarta fanor utropat ett världsomfattande kalifat med politisk auktoritet över alla världens muslimer. Samtidigt avrättar man shiamuslim-erna och tvingar sunnimuslimer till sin egna förvridna tolkning av Koranen. Daesh bödlar är lika representativa för världens muslimer som Ku Klux Klan är för kristendomen.
Men på tal om kristendomen är den i dag utrotningshotad i Mellanöstern och Nordafrika och om detta måste vi berätta. I stad efter stad har Daesh fört bort, torterat, våldtagit och avrättat troende kristna i alla åldrar inklusive barn. På dörrarna där kristna bor målas särskilda bokstäver och tecken som en hälsning från döden och till denna verksamhet har man lyckats värva missnöjda ungdomar också från europeiska förorter. Bara i Irak har de varit med och drivit ut över 700 000 kristna ur landet och Gud vet hur många som mördats innan de fick chansen att fly. Även om vi måste söka att förstå vilka bakomliggande orsaker som gör ett sådant val möjligt får det aldrig råda några tvivel.
Den ofattbara grymhet som dessa ungdomar gör sig skyldiga till kan aldrig någonsin ursäktas av varken utanförskap, radikalisering eller fattigdom. De är inga modiga gossar utan fega kräk. Samma sak gäller de människor som genom terrorattacker ger sig på oskyldiga i och utanför Europa, nu senast med avrättningen av den katolska prästen pater Jacques Hamel i Normandie. Daesh terror är både lokal och global men trots att vi sett de grymma filmerna och hört skriken är motreaktionen pinsamt tam.
När den svenska riksdagen samlades för session om rensningen av kristna var man mer intresserade av etiketter än hur Sverige kunde bidra till att stoppa vansinnet. Voteringen blev en uppvisning i partiprestige och begåvade och troende ledamöter som Niklas Wykman (M) straffades bort från tunga uppdrag. När människor slaktas och världskulturarv sticks i brand har makthavare från höger till vänster inte råd att ägna sig åt prestige. Vad världen behöver är att ledare inom tro och politik som träder fram och tar ansvar. Att göra det är nu att med varje till buds stående medel bekämpa det värsta folkmordet sedan Nazitysklands förintelse.
”Aldrig mer” sa vi när Birkenau stängdes för gott. Det får inte upprepas viskades det när den etniska rensningen på Balkan kom till våra tv-apparater. Vi måste göra något slog vi fast när folkmordet i Rwanda var ett faktum. Men nu står vi återigen här. Vad gör vi för vår nästa när de behöver oss som allra mest? Mot Daesh hjälper diplomati föga men med ekonomiska medel, humanitära insatser och kanske främst ekonomiskt och militärt stöd till kurdiska peshmergastyrkor och terrorgruppens övriga fiender kan vi vara med och göra skillnad. Det är upp till bevis nu. Vi måste en gång för alla skicka dessa satans mördare till Helvetet.
KOMMENTARER