”Vi ställer inte in, vi ställer om”. Detta kommunicerade många församlingar när det stod klart att vi inte fick samlas fler än 50 personer på ett och samma ställe. Istället för att fira gudstjänst tillsammans fysiskt blev det samling framför skärmarna. Antalet producerade samlingar som sänds via youtube skulle kunna sysselsätta dig hela veckan om du så vill. Jag gillar grejen med att inte ”ställa in utan ställa om”. Men kanske gillar jag ordleken mer. När detta är över, för en dag kommer det vara över, det har statsministern sagt,då skulle jag gärna se att församlingarna fortsatte att leka med orden. Jag har börjat spåna… ”Vi ställer inte om, vi ställer in.” (Lägg märke till ordningen.)
En fundering jag haft i några år är vad som skulle hända om vi stängde alla våra kyrkor en längre tid. Skulle vi fortsätta att träffas, fast på andra ställen? Kanske skulle någon bli mer engagerad. Kanske skulle någon annan dra en lättnadens suck över de inställda samlingarna. Nu blev det ju faktiskt så att kyrkorna helt oväntat fick stänga.
Möjligen gör den här tiden med omställningen att vi upptäcker om det finns något i vår verksamhet som inte längre behöver finnas. Precis som vi gör med fordon som vi ställer av (för att fortsätta ordleken) kanske vi kan behöva göra det med en del av verksamheten. Och vi ser det som verkligen är viktigt och som vi vill lägga fokus på. Vi ställer på.
De senaste månaderna har det blivit tydligt att vårt samhälle är beroende av att människor hjälper till. ”Vi ställer inte in, vi ställer upp.” Det är bara några veckor sedan som vi läste texten i kyrkan om att tvätta varandras fötter. Tjäna varandra. I kyrkans dna finns den diakonala genen. Hur gör vi den genen än mer tydlig? ”Vi sammanställer inget, vi ställer frågor.”
När vi får träffa varandra igen kan livet komma att se annorlunda ut. Någon kanske har mist sitt jobb, en annan har mist en nära anhörig och någon annan en relation. Då vet vi att det sista vi behöver är snusförnuftiga och enkla svar på komplicerade frågor. En hand på axeln och att tillsammans ställa de oförklarliga frågorna kan då vara mycket mer tröstande. Frågor kan och bör ställas.
Jesus själv ställde frågor utan att kräva eller för den delen få svar. En av de sista meningarna Jesus sa på korset var just en fråga: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”
”Vi ställer inte ut, vi ställer riktningen inåt.” I vårt sökande som församling efter att vara en attraktiv och efterfrågad gemenskap kan vi ibland frestas att visa upp något likt en vernissage. En perfekt yta. Men läget nu ger oss möjlighet att fundera på hur vi kan söka oss inåt kärnan. Sök först Guds rike så kommer människorna sen.
Jag har sparat min personliga favorit till sist. Den kanske mest ärliga och inte alls så säljande. ”Vi ställer inte i ordning, vi ställer till det.” För sådan är kärleken, och gemenskapen, den ställer till det. Den kallar oss ut ur vår själviskhet för att bry oss om andra. Du kan inte med kärleken i fokus göra som du vill. Kärleksbudet uppmanar oss till att bära varandras bördor. Att inte ha sig själv i centrum ställer till det, för de flesta av oss. Att inte bli för bekväm och göra det enkelt för sig ställer livet på sin spets.
Oavsett hur vi tänker berättade Jesus för oss hur vi ska göra. ”När man tänder en lampa ställer man den på en hållare, så att den lyser för alla i huset.”
Frågan till dig personligen är, Hur ställer du dig till församlingen efter allt detta?
KOMMENTARER