Var rädd om dig, och njut.En kvinna som kände oro och samvetsnöd för att hon gått in i en relation till en gift man fick detta råd av en medsyster i församlingen.De flesta sekulariserade människor tycker inte att det är OK att vara otrogen.
Är det den långa tiden av alltför sträng moralism som gör att kristna ibland vill slänga allt över bord, säga att allt är tillåtet? Naturligtvis ska man inte dra för stora växlar på vad en person sagt i en speciell situation.
Men orden påminde mig om något som skaver. Minnet av en hård moralism i en del kristna sammanhang har gjort oss rädda för att tala om relationer, sex och samlevnad. Och om vi någon gång vågar, kapas diskussionen lätt av USA-inspirerade högerkristna.
Jag tyckte det var positivt att frågan om samvetsfrihet angående aborter skulle prövas genom barnmorskan Ellinor Grimmark. Sedan gick luften ur debatten när det visade sig att hon är finansierad av amerikanska anti-abortorganisationer.
Så kan ställningskriget fortsätta och samtalet blir omöjligt.
En grundläggande fråga som vi sällan tar i är huruvida en kristen livsstil bör skilja sig från ”världens”.
För inte så länge sedan rådde tydliga regler; helnykterhet, trohet, skötsamhet; ”Ett kristet hembiträde städar också under byrån”.
De kristnas leverne skulle vara ett vittnesbörd.Å andra sidan handlar evangeliet om att vi blir räddade av nåd. Kristna är inte bättre än andra, Guds frälsningsplan gäller alla människor och hela skapelsen.
Att dela villkoren med dem man har omkring sig, att ”gråta med dem som gråter”, är också en viktig del av evangeliet.
En schartauansk präst drev detta till sin spets; det påstås att han sagt att han hellre ville ligga asberusad i diket än sitta bland ”skrymtarna i baptistkapellet”.
Maria Sveland är en av vår tids flitigaste samlevnadsdebattörer. I dagarna kommer hon ut med en uppföljare till succéboken Bitterfittan, Bitterfittan 2. I intervjuer hävdar hon att ”skilsmässa är en feministisk revolution” – något som i och för sig är lätt att hålla med om om man tänker på den tid när skilsmässor var ekonomiskt och socialt omöjliga, även om de var juridiskt tillåtna.
Maria Sveland talar också om att uppgradera vänskap, som i vår kultur alltid hamnar i skuggan av kärleken.
Också detta är lätt att hålla med om.
Men sedan får jag svårt att hänga med. Sveland talar om kvinnors rätt att ”ta för sig”, att ”ta med en snubbe hem”, om att ha olika älskare …Ingenting om kärleken som ett möte på djupet mellan två människor.
Sex blir en individualistisk egotripp, bland all annan konsumism.
Det finns en nåd i långa relationer, oavsett om vi talar om vänskap eller kärlek. I den meningen känner jag djup sympati för den katolska läran om äktenskapet som sakrament, nådemedel. I långa relationer får vi chans att växa, bli den vi verkligen är.
Naturligtvis ska relationer inte bevaras till vilket pris som helst.
Men att stå upp för trofasthet – utan att bli dömande och moraliserande – är en viktig uppgift i egoismens tid.
KOMMENTARER