Var förstfödslorätten bortskänkt så var den — det gick inte att snacka sig ur.

Just nu ställs samarbetet i EU på svåra prov; flyktingkatastroferna i Medelhavet, tiggande migranter och Greklands hårda öde pockar på hållbara lösningar om vi inte ska rasa ner i en politisk avgrund.

En lite förbisedd dimension i dessa svåra frågor är spännvidden mellan universella rättigheter och åtagande och specifika överenskommelser.

I äldre tider existerade inga universella rättigheter. Alla religioner och antikens filosofi har förvisso tankar om alla människors värde, och det har alltid funnits människor som stått upp för det och försökt leva solidariskt. Men på ett politiskt plan fanns inga tankar om mänskliga rättigheter.

Under antiken var det självklart att krigsfångar såldes som slavar, kvinnor våldtogs när man stormade en stad, skördar brändes när en armé drog fram. 

Allt detta sker förvisso även i dag — men man försöker förneka det. Förnekandet och ljugandet är trots allt ett framsteg — krigsherrarna vet att vissa saker inte accepteras ens av de egna. Ett trendbrott i vår tid är IS — som lägger ut sina ohyggligheter på Youtube.

Nazisterna försökte dölja sina.

Om Youtube funnits då — skulle Goebbels poserat framför krematoriets skorsten? Jag tror inte det. Jag tror att de som säger att IS är från medeltiden har rätt i en djupare bemärkelse.

Medeltiden var inte grymmare än nutiden. 

Men antikens och medeltidens samhällen dolde inte sina grymheter, slavar piskades på gatan, lemlästade tiggare fanns överallt, avrättningar var offentliga.

Är det till detta vi kommer tillbaka när vi kliver över tiggare som sitter utanför Konsum i regn och kyla? Vi vänjer oss vid att snava över dem, vad ska vi göra? Vi måste ju handla mat.

I mitt skrivande har jag sysslat en del med romersk militärhistoria. När alla idéer om universella rättigheter saknades var enda chansen för ett folk eller en fattig enskild att ingå förbund med någon starkare. Hela den antika historien är full av förbund. Det är ingen slump att Bibeln använder just förbund som uttryck för Guds omsorg.

Bibelns människor levde också under antiken och delade denna grund med romerska militärer. Förbund togs på allvar. Vi kan tänka på Jakob och Esau. Var förstfödslorätten bortskänkt så var den — det gick inte att snacka sig ur.

Det hade varit otänkbart på romartiden att behandla en bundsförvant som EU behandlar Grekland i dag. Det hade varit fullständigt otänkbart för romerska armén att lämna tolkarna i sticket — som vi gör i dag med våra tolkar från Afghanistan. FN skulle aldrig ha kunnat lämna Serebreniza i sticket som de gjorde under Balkan-kriget — om de tänkt som romare.

Jag är inte ute efter att romantisera romerska armén; flyktingar som man lyckades fiska upp i Medelhavet hade man säkert sålt som slavar, utan skrupler. Med dem hade man inget fördrag.

 Men fanns det ett fördrag drog man evig skuld över sig om man bröt det. Man fruktade på allvar gudarnas vrede. Den som inte höll fördrag var inget att lita på, en nolla, en skurk, ingen riktig man. Risken är att ord om universella rättigheter förblir just ord.

Greklands situation beror bland annat på att flera länder bröt Maastricht-fördraget.

 Tolkarna från Afghanistan skickas i döden för att svenska myndigheter varken bryr sig om sitt rykte eller Guds dom.