Vart är vi på väg egentligen?

(Något stressad stråkmusik drar i gång.)


10 poäng. Vi reser från buller, intryck och jäkt mot fyra rum där tystnaden spelar en väsentlig roll.

Man kan tro att en huvudstad är slutet på vårt mål för här fattas alla beslut. Om du vill förändra världen är det just på den här platsen du ska börja.

Alla har någon gång varit här, vissa vill fly platsen och somliga återvänder sällan. Du reser på egen hand till vårt mål. Med hjälp av karta, ljus och kompass. Kanske stöter du på Mr och Mrs Jones Herr Tanaka och Signora Sabatini.

8 poäng. 
En anledning till varför somliga kommer hit så sällan är för att vår plats kan upplevas stökig och mörk. Avundsjukan kommer gärna fram. Men lugn, vår plats ”blir aldrig färdig, och det är som det skall” som den store diktaren skriver.

Även sonen som tycktes förlorad hittade till slut vår plats. Oändligt öppnar sig valv bakom valv. En blandning av det vackra och det fula i denna lustfyllda trädgård.


6 poäng. Från askonsdagen till påskdagen är vi kallade hit, till vårt mål. Avskalat och enkelt. Med ett kors på vår panna söker vi oss ner. Djupare och klarare. Vår viktiga begynnande fråga ”Vart är vi på väg” har betydelse för vår färd. 
Den som aldrig riktigt har varit här, har inte heller varit någon annanstans.


4 poäng. På pappret är resvägen är inte särskilt lång. Men ändå tyckte den beresta generalsekreteraren i FN att den är den längsta. En käpp i hjulet, motorhaveri eller helt enkelt en livskris kan ta dig hit.


2 poäng. Kärt barn har många namn, Själens trädgård, hjärtats rum, det innersta.

Undrar om det är någon hemma? Eller inne? Vi knackar på och stiger in. 
Vi är nu framme Hos dig själv.

(Glad musik spelas)och deltagarna ser förvirrade ut. Varken dressinen eller första klass drog i nödbromsen. Publiken applåderar plikttroget.

Okej, säger programledaren, detta var svårare än jag trodde. Vi går igenom ledtrådarna. Det var referenser till Tranströmers dikt Romanska bågar. När vi föds så är vi hemma hos oss själva, men när vi växer upp så blir det svårare att vara helt hemma. Inte sällan så hjälper oss livskriser. Den förlorade sonen ”kom till sig själv” innan han fick en omfamning av hans far.

– Jaha, är det någon som har varit på vårt resmål, kanske nyligen till och med?
En av deltagarna från dressinen svarar glatt:

– Ja, jag var där en stund i morse. Jag försöker att samla mig en stund på morgonen. Ber en bön och försöker vara närvarande. Det brukar hjälpa mig resten av dagen.
En annan deltagare från första klass: 


– Ska jag vara ärlig är jag inte riktigt säker på vad du menar. Eller var platsen ligger eller hur jag ens skulle komma dit.

Programledaren: Okej, spännande. Vi ska börja med en filmfråga och den är från en av invånarna på vårt resmål.


Kameran gör en inzomning över en stor trädgård och stannar på Jesus ansikte.

Han säger inte mycket, men det han säger är tydligt. Med lika mycket värme som skärpa.
Jag älskar denna plats, gör du?