Vi kan låta second hand-rörelsen och den svenska tvättstugan inspirera oss till andra lösningar

För två år sedan flyttade jag och min familj till vårt fritidshus. En sak jag saknar från lägenhetsboendet är tvättstugan. I tvättstugan tvättar man en eller ett par gånger i veckan, ägnar sig åt det i några timmar och sedan är det klart. Med egen tvättmaskin håller man liksom på med tvätten hela tiden. Det är alltid något som ska strykas. Jag skulle önska att vi hade en gemensam tvättstuga mitt i byn. Den svenska tvättstugan är ganska unik. Den har överlevt konsumtionssamhällets krav på att alla ska ha ett eget exemplar av allting — helt enkelt därför att folk vill ha den, den är så praktisk.    Tvättstugan är en motrörelse, en handfast protest mot kravet på oss att konsumera allt mer.   Det är ju annars så svårt att välja något annat än eskalerande konsumtion —medan klimatet kollapsar.  Elektroniken går inte att laga och prylarna håller inte.   Second hand-trenden är en viktig motrörelse, ett ljus i mörkret — särskilt som den också har en social dimension. Butikerna blir mötesplatser, många av dem har caféer och låter vinsten gå till olika sociala projekt.  

Konsumtionssamhället gillar skilsmässor. Ett par behöver ju då plötsligt två platt-tv, bilar, frysar, strykjärn, sodastreams, gasolgrillar, bildammsugare …   De har gjort sin plikt som konsumenter genom att skilja sig. Naturligtvis är det ingen som skiljer sig för att öka konsumtionen och skapa arbetstillfällen (i Kina).   Men det skadar inte att ibland ställa frågan vad som är våra egna beslut och vad som styr oss, hur tidsandan begränsar våra önskningar och möjligheter. Vi är indragna i system vi inte kan överblicka.  

Klassisk teologi talar om arvssynden. Det är svårt att förneka att vi föds in i onda strukturer. För oss i västvärlden detta tärande på jordens resurser som börjar med våra blöjor.   Ränteavdragen för svenska folkets lån uppgår till trettiotvå miljarder om året. Trettiotvå miljarder. Större delen av lånen är bostadslån. Ränteavdragen bidrar till att piska upp priserna på bostäder, särskilt bostadsrätter i storstäderna. Eftersom de flesta inte amorterar så mycket på sina lån kan man utan överdrift säga att staten kastar ner tiotals miljarder rätt in i bankernas gap.   Till äldreomsorg, sjukvård, skola, järnväg, flyktingmottagande med mera, med mera saknas som bekant pengar.  

Redan på sjuttiotalet sjöng Kjell Höglund om varför vi inte tänkt på att: ”det är något skumt med att banken alltid vinner / trots att häxbålet i hörnet oavbrutet brinner.”   Självklart kan vi inte fasa ut ränteavdragen för snabbt, det vore en katastrof för många. Men vi kan börja tänka i andra banor. Vi kan låta second hand-rörelsen och den svenska tvättstugan inspirera oss till andra lösningar än prylar och privat ägande.   Vill vi på allvar att jorden och mänskligheten ska överleva har vi faktiskt inget annat val.