Z-generationens fråga: Är kristen tro god?

Då har du helt rätt, i alla fall om det är den uppväxande generationen du önskar nå med evangeliet – men det kan i så fall inte stanna vid teorier och svar på frågor vad som är sant, det måste djupare än så. Åtminstone om David Kinnaman har rätt.

Kinnaman är är huvudledare för Barna Group som bland annat gör undersökningar och utredningar för att kartlägga utvecklingen i samhället och kyrkan, och i samband med att världens kyrkor i våras började närma sig ett återöppnande i nya fasen av pandemin så intervjuades han och andra ledare av Alpha International: ”Vad är värt att betänka inför nästa fas?”

Inspelen och tankarna var många och varierande, men det som stannat kvar mest hos mig är att David Kinnaman lyfte utmaningen i att nå vad som brukar betecknas som Generation Z, det vill säga de som är uppvuxna i starten av det nya millenniet (födda cirka 1995-2015). Det finns förstås mycket att säga och fundera kring runt dem, ingen generation är entydig eller lätt att beskriva, men en av de generella saker som visat sig är att de är vaksamma kring känslan av att någon försöker sälja på dem någonting. Ansträngningar kring uppriktighet och allvar, saker som inte sällan varit och är framträdande inom kyrkan, kan därför enligt Kinnaman vara tämligen förgäves eftersom de lätt ses som sätt att ”sälja på” dem sin övertygelse. En av följderna utav detta är att de överlag inte är speciellt lättimponerade av bevisföring kring Guds existens, Bibelns autenticitet och så vidare. David Kinnaman: ”Generation Z är inte bara intresserad av om kristen tro är sann, de är även djupt intresserade om den är god. Är kristen tro god och till nytta för vänskapsrelationerna, för samhället, för de fattiga, för karriären, för miljön?”

Intressant, eller hur? Och dessutom så totalt rimligt och sunt, även för mig som tillhör Generation X eller för precis alla i vilken generation som helst, när man tänker efter en smula. För det är förstås precis så där det måste vara: teoretiska ting kan förvisso vara intressanta men riktigt viktiga blir de först när de får praktiska konsekvenser.

Det handlar således inte om att apologetiken ska dödförklaras; den behöver snarare förstärkas och fördjupas. Allt färre framöver kommer överlåta sig till en kristen tro utifrån att de blivit teoretiskt övertygade, det är vad lärdomarna om Generation Z pekar på. De vill se tron utlevd och praktiserad, de är intresserade av om den förändrar och förvandlar deras liv – både enskilt och kollektivt – till det bättre. Vad är annars poängen?

Här finns en konkret utmaning till kyrkan och dess företrädare att tänka till kring och utmanas av. Den uppväxande generationen lyssnar, men framförallt tittar den och frågan är vad de ser när de tittar in i församlingslivet. Ser de en positiv längtan efter gott som så mycket det går omsätts i praktiken och gör att människor, samhället och omvärlden styrks, uppmuntras, växer och lyfts? Eller ser de konflikter och ett inåtriktat fokus som sysslar alltför mycket med perifera frågor som inte känns relevanta? Och vad ser de när de kollar in på kristnas sociala medier: Ser de att konstruktiva frågor är i centrum, möts de av en uppbygglig ton som andas grundläggande gott?

Det är sannerligen inte oviktigt om kristen tro är sann, men det är även av yttersta relevans om den är god eller inte.

Upp till kyrkan och dess folk att gestalta och bevisa.

Carl-Henric Jaktlund