Evert Svensson utanför riksdagshuset. Foto: Johannes Frändsen
Evert Svensson, som under 19 år ledde Broderskapsrörelsen, avled i helgen.
Under flera decennier var Evert Svensson en ledande person inom arbetarrörelsen. Han satt i riksdagen för Socialdemokraterna från 1957 till 1991 och var ordförande i Broderskapsrörelsen från 1968 till 1986. In i det sista var han engagerad i samhällsfrågor, berättar Georg Andersson, tidigare minister, som efterträdde honom som ordförande i Broderskapsrörelsen.
- Han var ständigt på gång för nya reformer, det var nästan som ett valspråk för honom att det mesta är ogjort, säger Georg Andersson.
Växte upp utan far
Evert Svensson föddes 1925 i Bergums församling utanför Göteborg, och växte upp faderlös under mycket enkla förhållanden. Efter att ha arbetat som bonddräng fick han under 1940-talet möjlighet att studera och blev socionom. Det sociala engagemanget följde honom sedan genom hela livet.
- Han var starkt engagerad i det socialpolitiska arbetet.
Det andra området som han ägnade mycket tid åt var Mellanöstern. Arbetarrörelsen var länge övervägande Israelvänlig, men Evert Svensson påverkade Socialdemokraterna att gå i en mer Palestinavänlig riktning. Georg Andersson och Evert Svensson gjorde tillsammans en resa till Mellanöstern i början av 1970-talet.
Svängde S i denna fråga
- Det blev inledningen till en omprövning av synen på Israel och upptäckten av det palestinska folket, som han sedan arbetade effektivt med, säger han.
I helgen firade Broderskapsrörelsen hundra år under Tro och solidaritets kongress. Evert Svensson avled under söndagen och kongressdeltagarna fick beskedet under samlingen.
- Det var starkt att få det beskedet tillsammans, det blev många tårar, säger Georg Andersson.
En kär vän
Han berättar att Evert Svensson var engagerad in i det sista, och kunde referera till händelser från sitt långa liv.
- Han var för mig en förebild, en kär vän och en hjälpsam samarbetspartner i livets alla skiften, säger Georg Andersson.
Evert är också uppskattad för sitt engagemang i såväl Missionskyrkan och Equmeniakyrkan samt i den svensk kyrkliga politiken.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR