”Wow, vilken församling jag kommit till”

Sändaren stöter på Helena Marksén i köket i källarplanet på ”Rosa kyrkan”, som Equmeniakyrkan i Skellefteå kallas på grund av fasadfärgen. Hon kommer just från en ledarsamling för församlingens förebedjare och böne- och samtalsstunden som kyrkan bjuder in till varje vardag.
Påtagligt berörd. 

Starka stunder i vardagsbönen

– Vi har haft bönesamlingar varje vardag sedan oktober förra året. Det blir nästan alltid väldigt starka stunder.
– Det är påfallande att det så ofta känns att det var just de här personen som skulle komma den här gången – att de får mötas och dela med sig av vad de just nu kämpar med. Det är så vackert och drabbande att få vara en del av. Vi är oftast inte så många på lunchbönerna. Ibland bara två eller tre, men det räcker ju som bekant… I dag var vi åtta, berättar Helena Marksén medan vi travar upp för trappan till kyrksalen på markplan.

Det har nu gått ett år sedan Helena tillträdde tjänsten som pastor och föreståndare i den tidigare Missionskyrkan som nu är Equmeniakyrkan i Skellefteå. Hon är fortfarande lite förvånad och överraskad att hon hamnade här. Men framför allt glad.
– När jag förstod att det här en församling som har ett så stort ­fokus på bibelundervisning så kände jag bara ”Wow”!

Kärleken till Bibeln väcktes tidigt

Hennes kärlek till Bibeln väcktes i ungdomsåren och hon bestämde sig för att – i stället för att bli till exempel marinbiolog efter naturvetenskapliga programmet på gymnasiet – söka in på en bibelskola.
Efter en tid i församlingstjänst blev det klart för henne att hon också ville läsa teologi. Det gjorde hon på Johannelund, EFS teologiska högskola, i Uppsala.

Efter utbildningen började hon som ungdomspastor i Skellefteå EFS. Där hon var i fyra år innan hon 2012 tillträdde en tjänst som kretspastor i Bureå. Hon slutade där strax innan pandemin slog till då hon just påbörjat en konstkurs på Solviks folkhögskola. Den kunde genomföras trots pandemin och blev en välgörande och inspirerande tid. Efter kursen 

Så fick hon veta att Equmeniakyrkan sökte en efterträdare till Elisabeth Strand som skulle gå i pension från pastors- och föreståndartjänsten.
Hon tog en första kontakt med kyrkan, fick ett gott intryck, men slog sen ifrån sig tanken. Ett skäl var bland annat att kyrkan saknade ett utpräglat ungdoms­arbete, något som Helena särskilt brunnit för. Dessutom fanns ingen söndagskola eller dylikt och hon längtade ju efter en församling där hela familjen skulle trivas och få växa i tro. Men tanken ville inte släppa henne, utan kom ständigt tillbaka. Så efter ett tag tog hon ny kontakt, och då gick det rätt snabbt till att det var klart med nya tjänsten.

Och hon kastades in i hetluften direkt.
– Ja, det kan man verkligen säga, ler Helena.
Sedan cirka tio år tillbaka genomför nämligen Equmeniakyrkan i Skellefteå en månadslång kampanj mitt på torget i stan inför terminsstarten. Man bjuder på kaffe, samtalar och inbjuder till Alpha och de många bibelgrupperna som församlingen har. Det blir intensiva veckor, men väldigt många meningsfulla samtal och goda kontakter som knyts. Helena minns bland annat en ung kille som kom springande och ropade: ”När börjar Alpha, när börjar Alpha!? 

Övergången från EFS till Equmeniakyrkan

Att gå från att vara pastor i EFS till att bli pastor och föreståndare i Equmeniakyrkan är på samma gång ett litet som stort steg, tycker Helena. Litet eftersom fromhetstraditionen och teologin i stort sett är de samma, där bibel och bön står högt i kurs. Stort eftersom det är en annan församlingsstruktur – till exempel innebär församlingsföreståndarskapet något nytt för Helena. Och det tar tid att lära känna en ny församling och samfundet på dess olika nivåer.

Hon är ensam anställd i församlingen, men församlingen har ett stort antal ideella med­arbetare och som sagt ett, för sin storlek, stort utbud av bibelgrupper av olika slag, som flera ideella är ledare för. Helenas företrädare Elisabeth Strand har bland annat länge haft en bibelskola varje termin i kyrkan, vilket hon fortsatt med. 

Ny satsning riktad till nya invånare

En ny satsning är ett kafé på fredagkvällarna i källarlokalen; enkelt, trivsamt och kreativt beskriver Helena satsningen som fått namnet ”Trappa ner”. Bland annat riktar man sig till den stora grupp nya invånare i Skellefteå. Staden växer ju så det knakar med flera industrietableringar med batterifabriken Northvolt i spetsen.
– I dag kan man höra 20 språk om man beger sig till Skellefteå flygplats, konstaterar Helena.

Hon berättar med glädje att det bland annat kommit en förfrågan från Camp away Solbacken (1 200 temporära bostäder som ställts upp för Northvoltanställda) om att hålla i en Alphakurs i barackbostadsområdet.
Equmeniakyrkan i Skellefteå ligger längst ut på gågatan. Ett bra läge. Med sina drygt 100 medlemmar är kyrkan dock ändå en ”lillasyster” i staden där traditionellt Svenska kyrkan, EFS och Pingstkyrkan varit och är betydligt större. På senare år har även Katolska kyrkan vuxit starkt.

– Vi är en relativt liten församling, men det ekumeniska arbetet är gott och det viktiga är ju att sökande människor lär känna Jesus och finner ett sammanhang där de kan växa i tro, oavsett vilken församling det är. Vi bidrar med det vi kan, säger Helena Marksén.

Fotnot 1: Förutom Helena Marksén mottogs även Jenny Persson från Svenska kyrkan och Henrik Polback, också från EFS.

Fotnot 2: Svenska kyrkan och Missionskyrkan hade tidigare ett avtal som gjorde att ämbetsbärare kunde verka i båda samfunden. I dag finns ännu inget liknande avtal  med Equmeniakyrkan. Därför behöver de ovan nämnda avsäga sig sitt prästämbete i Svenska kyrkan.