Missionärerna behöver bli fler

Equmeniakyrkan har mission och samarbeten i 15 länder, och en gång per år kallas missionärerna hem till en obligatorisk träff i Sverige. Den hölls nyligen i samband med kyrkokonferensen.
– Nu behöver vi någon som kan leda vår lilla humanitära organisation i Kongo-Brazzaville, men det är inte lätt att hitta någon med rätt kunskaper och som dessutom kan franska, säger Gerard Willemsen, chef för internationella enheten.
– I Ecuador har vi också behov, där kan det vara lite lättare för det är fler som kan spanska, tillägger han.

Vilka egenskaper behöver man ha i övrigt?
– Man behöver vara öppen och ödmjuk, man kan inte ta med sitt sätt att leva och göra sig ett eget samhälle, säger Tilda Jönsson, som jobbar i DR Kongo sedan två och ett halvt år.
– Man har Kristus gemensamt men man är ju samtidigt präglad av sin kultur. Att förstå att Gud kan möta människan på helt andra sätt ger en större bild, säger hon.
Gunilla Bun jobbar i Thailand ­sedan två år och hon har samma erfarenhet.
– Det handlar om att vara flexibel, att kunna anpassa sig. Man kan absolut inte vara etnocentrisk och tycka att man måste göra saker på sitt sätt. Det gäller att lyssna på dem som lever där, säger hon.
Gunillas make Veasna Bun är pastor och har sitt ursprung i Kambodja. Det är nära Thailand men han upplever ändå kulturskillnader, särskilt nu när de jobbar med karener från Burma.
– Men det handlar om att ge folk hopp till att leva, att hjälpa dem till att få andra sätt att tänka. Så de kan få leva på bästa sätt, säger han.

Hur hittar man nya missionärer?
– Vi annonserar och aktiverar alla våra muntliga kanaler, om man då haft detta i tanken så ser man att det nu finns en möjlighet, så kan man höra av sig och se om det passar, säger Gerard Willemsen.
Tilda Jönsson är en av dem som gick och väntade på att tillfället skulle komma.
– När jag såg annonsen tänkte jag att jag måste söka, annars får jag inte svar på om det är rätt.
Ibland tar någon kontakt med kontoret och vill höra vilka behov som finns utifrån deras kompetens och längtan.
En annan väg är genom APG 29, en lärjungaskola under tre månader på plats i ett annat land. Det finns också möjlighet att åka till ett projekt i form av missionsvolontär under tre månader.
– Ibland söker vi en pastor, en diakon, sjuksköterska eller annat yrke. Eller som nu när vi behöver någon med specifika kunskaper för att leda utvecklingsarbete, ­säger Gerard Willemsen.
– Sen ska man alltid kunna hålla en samling eller andakt, det ingår i paketet, tillägger han.

Måste ha en svensk anställd

Ulrika Morazan, biträdande chef på internationella enheten därtill samordnare för missionen i Latinamerika, förtydligar att till en av de aktuella tjänsterna måste man ha en svensk anställd. Det är till tjänsten som direktor för den internationella humanitära organisationen i ASUdh i Republiken Kongo.
– Tills vidare så fortsätter ­Johan Lindgren som direktor på distans. Det är möjligt under en kortare period, men inte på lång sikt, konstaterar Ulrika ­Morazan.
Gällande de övriga tjänsterna så är de del av satsningar och arbeten som redan är i gång och konsekvenserna om inte en svensk missionär på plats blir inte så stora. Dock kan det bli så att arbetet eller satsningen genomförs i en mindre omfattning, når färre och att de kompetenser som den svenska missionären skulle tillföra inte blir tillsatt av någon annan.
– Missionären är inte enbart viktig för arbetet, projektet eller satsningen hos systerkyrkan utan också för relationen mellan systerkyrkan och Equmeniakyrkan och våra församlingar i Sverige, påpekar Ulrika Morazan.

Tre perspektiv på mission

Gerard Willemsen ser tre perspektiv av mission varav det första är att vara en bro och kulturtolk. Det andra är att få se saker på nya sätt, med andra ögon. Det tredje formulerade en systerkyrka som en fråga: Hur ska vi kunna vara EN kyrka om inte vi finns hos er och ni hos oss.
– Om den världsvida kyrkan är Kristi kropp, så är missionen blodomloppet som binder ihop och förser delarna med det som behövs.
Hittills har samfundet den goda erfarenheten att de missionärstjänster som man har beslutat om tillsammans med berörda systerkyrkor har kunnat tillsättas. Så någon direkt oro för stopp i blodomloppet vilar inte över kyrkans internationella enhet.
– Jag är förvånad över situationen, men inte oroad. Ännu, säger Ulrika Morazan.